Månadsarkiv: april 2014

Hej spelforskare! Del 3.

Vi fortsätter att presentera den spelforskning som bedrivs i Sverige. Tidigare har  vi presenterat Jakob JonssonPlayscan_800-620x489 vid Stockholms universitet och Jessika Svensson vid Mittuniversitetet och nu har turen kommit till David Forsström vid Stockholms universitet.

Vad forskar du om?

Fokus för min forskning är att utvärdera ett spelansvarsverktyg som heter PlayScan. Målet är att få ökad kunskap om och eventuellt hur spelansvarsverktyg kan förändra spelmönster som kan vara negativa för individen som spelar bort sina pengar. Detta har inte bara betydelse för individen själv utan även för spelarens anhöriga eftersom spelproblem drabbar alla i en familj. Att kunna stoppa ett negativt spelmönster i tid gör att spelandets negativa konsekvenser inte blir lika förödande.

Tanken bakom ett spelansvarsverktyg är att data från spelare som spelar online samlas in och analyseras. Data som samlas in är hur mycket pengar man spelar för, hur länge man spelar, vad man spelar (till exempel poker) och när man har spelar. PlayScan samlar även in information om hur spelarna upplever sitt spelande. Utifrån insamlad data görs en analys för att avgöra om individerna som är anslutna till PlayScan har ett riskabelt eller problematiskt spelande. Om de uppvisar något av dessa två spelmönster finns det olika åtgärder inbyggt i verktyget för att hjälpa dem att spela mindre.

Vad är det viktigaste du har kommit fram till hittills?
Jag påbörjade mina doktorandstudier i höstas och har precis börjat analysera data inom ramen för min första studie. Än så länge har jag inget konkret, men jag börjar skönja spännande resultat av mina analyser som jag förhoppningsvis kan återkomma till bloggen med inom snar framtid.

Vad hoppas du din forskning bidrar med?
Min förhoppning är att forskningen som jag utför kommer att bidra till kunskapen om och hur spelansvarsverktyg fungerar. Förhoppningsvis kommer resultaten från min forskning att bli ett steg på vägen till att ta fram ett välfungerande verktyg som hjälper till att minska individers spelande. Detta kan vara till stor hjälp för många spelare som idag har svårigheter att begränsa sitt spelande på egen hand.

Vilka kunskapsluckor finns det gällande spelproblem?
Min forskning är inom fältet ”prevention av spelproblem”. Där finns stora luckor gällande effektiva preventionsåtgärder. Preventionsforskningen gällande spel har visat att många preventionsstrategier (till exempel utbildning i sannolikhetslära) inte ger någon varaktig förändring av en spelares sätt att satsa pengar. Det tyder på att det behövs mer forskning gällande nya typer av preventionsstrategier. PlayScan är ett exempel på ett nytt sätt att arbeta preventivt.

Är det något som har överraskat dig under tiden du har sysslat med spelforskning?
Att så få personer med spelproblem söker hjälp. Det är bara mellan 5-10% (beroende på vilken forskning man tar del av) av de som har allvarliga spelproblem som söker hjälp. Det var en överraskning eftersom frekvensen av de som söker hjälp för olika psykiatriska åkommor vanligtvis är högre.

För dig som inte kan få nog av David kan vi berätta att han glädjande nog kommer att skriva nästa inlägg på bloggen!

Nästan ingen spelare vet hur mycket de spelar för

En ny studie undersökte hur bra spelare är på att uppskatta hur mycket pengar de har lagt ner på spel (Braverman, Tom & Shaffer, 2014). Forskarna jämförde faktiska speldata från spelsajten bwin.party med spelarnas självrapportering av hur mycket de hade spelat för. Resultatet: 90 % av oddsspelarna, 85 % av live-bettingspelarna och 84 % av nätkasinospelarna missbedömde hur mycket de hade spelat för.

4734206265_cba1558b2d_b
Foto: James Vaughan

Författarna hade fem hypoteser som på olika sätt rörde förmågan att bedöma hur mycket man har spelat för:

  1. Att spelarna är sämre på att bedöma sitt spelande 12 månader efteråt än 3 månader efteråt.
    Den första hypotesen visade sig stämma, vilket känns ganska rimligt.
  2. Att en majoritet av spelarna överskattar sina vinster och underskattar sina förluster.
    Det här stämde inte! Det visade det sig att spelarna inte nödvändigtvis överskattade vinsterna och underskattade förlusterna, utan att ungefär lika många underskattade vinsterna och överskattade förlusterna. 
  3. Att mer erfarna spelare är bättre på att bedöma hur mycket de har spelat för.
    Det här visade sig inte heller stämma. Mer erfarna spelare var tvärtom sämre på att bedöma sitt eget spelande.
  4. Att spelare som överskattar sina spelresultat är mer benägna att ha spelproblem.
    Det här visade sig inte heller stämma, vilket går emot det man tidigare har trott.
  5. Att spelare med spelproblem/spelberoende är sämre på att bedöma hur mycket de har spelat för.
    Det här visade sig däremot stämma. Personer med spelproblem missbedömer i större utsträckning sitt eget spelande, både när det gäller förluster och när det gäller vinster.

Överlag är det ganska överraskande fynd, som delvis går emot tidigare forskning. Oftast brukar man hävda att vi minns vinster bättre, vilket brukar anges som en anledning till att vi fortsätter spela trots att det är ekonomiskt ologiskt (se t ex. Gilovich, 1983 eller Babad & Katz, 1991)

Samtidigt är det inte så överraskande att personer med spelproblem inte minns sitt spelande särskilt väl. Det är förmodligen mer omfattande och sker per definition under på ett mindre kontrollerat sätt än för oproblematiska spelare.

Men man kan fråga sig hur relevant det är att personer ska bedöma hur mycket de spelade för ett år sedan. Riktigt så bra är oftast inte minnet.

Referenser

Babad, E., & Katz, Y. (1991). Wishful thinking—against all odds. Journal of Applied Social Psychology21(23), 1921-1938.

Braverman, J., Tom, M., & Shaffer, J. (2014). Accuracy of Self-Reported Versus
Actual Online Gambling Wins and Losses. Psychological Assessment. Advance online
publication. http://dx.doi.org/10.1037/a0036428

Gilovich, T. (1983). Biased evaluation and persistence in gambling. Journal of personality and social psychology44(6), 1110.

 

Hej spelforskare! Del 2.

Vi vill fortsätta att uppmärksamma den spelforskning som sker i Sverige genom att presentera några av de som forskar om spelberoende. Förra gången var det Jakob Jonsson vid Stockholms universitet som uppmärksammades. Den här gången har turen kommit till Jessika Svensson som förra sommaren disputerade vid Mittuniversitet och som arbetar vid Folkhälsomyndigheten.

jessika

Vad forskar du om?

Min forskning handlade om spel om pengar och spelproblem i Sverige utifrån genus, det vill säga hur konstruktionen av kön påverkar vårt spelande och hur genus påverkar utvecklingen av spelproblem och hur de uttrycks.

Vad är det viktigaste du har kommit fram till hittills?

Att spelmarknaden i Sverige fortfarande ser väldigt könskonservativ ut där män och kvinnor spelar på olika spelformer, där maskulinitet associeras med strategispel (s k skicklighetsspel)och spel i offentlig miljö medan femininitet associeras med avhållsamhet från spel eller med chansspel (s k turspel) i hemmiljö. Män spelar oftare, på fler spelformer och för högre summor än kvinnor och det blir ganska logiskt att fler män än kvinnor har problem med spel.

Däremot, och det var en viktig slutsats, när jag jämförde män och kvinnor som spelar regelbundet, så fanns det få skillnader och om jag kontrollerade för ålder hade kvinnor en högre sannolikhet att vara problemspelare.

En annan viktig slutsats är att spelproblem är ett folkhälsoproblem som drabbar många: 18 procent av befolkningen uppger att de har en närstående som har, eller har haft, problem med spel om pengar. Lika många män som kvinnor. Att vara närstående påverkar hälsan, den sociala situationen och ekonomin.

Det blev även tydligt att slumpspel i offentlig miljö, där till exempel spelmaskiner inkluderas, är starkt förknippat med spelproblem och där fanns inga skillnader mellan män och kvinnor som spelar regelbundet. Det var den enda speldomän som var förknippade med problemspelande för kvinnor som spelar regelbundet. Vilket är intressant då slumpspel i hemmiljö var förknippat med lägre risk för män och män inom strategispelsdomänerna hade högre sannolikhet att vara problemspelare. Det kan vara tecken på att slumpspel i hemmiljö inte är så harmlöst för kvinnor och kanske kan den nya vågen av bingo och andra turspel på internet vara en delförklaring. Det kan även vara ett tecken på att kvinnors som bryter normen och spelar traditionellt maskulina spel som strategispel har andra bevekelsegrunder än kvinnor inom traditionellt kvinnliga spel och upplever sitt spelande på ett annat sätt. Många av dessa kvinnor uppgav till exempel att de hade spelat för mer pengar än de hade råd med men de ansåg sig inte ha spelproblem eller skattade sin hälsa sämre än andra medan kvinnor som spelade slumpspel i offentlig miljö hade sämre självskattad hälsa och mer problem.

Vad hoppas du din forskning bidrar med?

Jag hoppas att min forskning bidrar till att visa att vi inte kan generalisera över kvinnors spelande, lika lite som vi kan göra det över mäns. Att spelforskningens positioner flyttats fram och att synen på närstående ändrats. Tidigare har alla studier nästan uteslutet enbart sett närstående som (kvinnliga) makar eller partners och min forskning pekar på att vi måste ha ett bredare grepp.

Vilka kunskapsluckor finns det gällande spelproblem?

Min forskning har utgått från kvantitativa data från stora befolkningsstudier. För att förstå processerna kring genus, hur maskulinitet och femininitet reproduceras och upplevs inom spelfältet behöver vi kvalitativa studier som har genusperspektiv. Jag har sett på domäner av spelande och vi behöver mer kunskap om enskilda spelformer.

Är det något som har överraskat dig under tiden du har sysslat med spelforskning?

Jag har blivit överraskad att könsstereotyperna lever kvar så mycket inom spelområdet och att det finns så få studier som fokuserat på maskulinitet och spel när det är så tydligt att det finns en koppling. Inom alkoholområdet har maskulinitet problematiserats på ett annat sätt.

 Referenser

Här är ett urval av de forskningsartiklar som Jessika har skrivit eller medverkat i:

•          Svensson; J., Romild; U., Nordenmark, M. & Månsdottter; A. (2011) Gendered gambling domains and changes in Sweden. International Gambling Studies 11:2, 193-211

•          II. Svensson, J. & U. Romild (2011) Incidence of Internet gambling in Sweden: results from the Swedish longitudinal gambling study. International Gambling Studies 11:3, 357-375

•          III. Svensson, J. & U. Romild (2014) Problem Gambling Features and Gendered Gambling Domains Amongst Regular Gamblers in a Swedish Population-Based Study. Sex Roles 70:240-254

•          IV. Svensson, J & U. Romild (2013) The concerned significant others of people with gambling problems in a national representative sample in Sweden – a 1 year follow-up studyBMC Public Health 13:1087

Hej spelforskare!

Det bedrivs en hel del intressant forskning kring spelproblem och spelforskning i Sverige. Därför kommer vi att presentera några forskare och doktorander där de berättar om sin forskning. Först ut är Jakob Jonsson, legitimerad psykolog och doktorand vid Stockholms universitet.

Jakob

Vad forskar du om?

Jag forskar om förekomsten av spelproblem, hur man kan behandla och att förebygga spelproblem. Just nu håller jag på med en uppföljningsstudie inom Swelogs (Stor befolkningsstudie som undersöker sambandet mellan spel och hälsa. Bloggens anm.) där personer som uppgett att de haft spelproblem någon gång i livet följts upp elva år senare. Frågor jag vill ha svar på är: Hur de spelar  idag, i vilken utsträckning har man spelproblem och hur de mår? Vidare vad som förutsäger fortsatta spelproblem.

Vad är det viktigaste du har kommit fram till hittills?

Det viktigaste har nog varit att som medlem i Sten Rönnbergs forskargrupp 1998 vara med att presentera de första resultaten på hur många svenskar som hade spelproblem. Först då började spelbransch, politiker och myndigheter acceptera problemet. Sedan har jag i den statliga nätpokerutredningen kunnat visa att svenska pokerspelare uppskattar och aktivt använder spelansvarsåtgärder som gränssättning och självavstängning. Vidare att de tycks fungera och hjälpa en majoritet av spelarna.

Vad hoppas du komma fram till?

Jag hoppas kunna fördjupa våra kunskaper om spelberoende och vad man kan göra åt problemet på individnivå och samhällsnivå. Som psykolog finns det alltid en risk att individualisera problemet, där insatser på samhällsnivå eller hos spelbolagen kan vara effektivare. Även om sambandet mellan tillgänglighet på spel och spelproblem inte tycks vara linjärt så är tillgänglighet på spel en grundförutsättning för att folk ska få problem med spel.

Vilka kunskapsluckor finns det gällande spelproblem?

Vi har idag en relativt god bild av hur många som har problem med spel och vad som karaktäriserar dessa personer. Det behövs fler behandlingsstudier och inte minst runt stöd till anhöriga. Framförallt saknas det kunskaper förebyggande arbete, inte minst runt spelbolagens förebyggande arbete. Vi skulle också behöva mer forskning med kvalitativ inriktning och även ur ett konsumentperspektiv.

Är det något som har överraskat dig under tiden du har sysslat med spelforskning?

Två saker. Dels att så hög andel som 20 procent av nätpokerspelarna med problem hade sökt hjälp det senaste året. Dels att det är en jämn könsfördelning när det gäller personer i Sverige som utvecklat spelproblem det senaste året.

Kan spelberoende spela kontrollerat?

En vanlig fråga från personer som ska påbörja behandling för sina spelproblem är om det finns någon möjlighet för dem att fortsätta spela i någon form. Svaret från terapeuten beror i allmänhet på vilken teoretisk skolning man har. 12-stegs-inspirerade terapeuter är ofta tydliga med att målet med behandlingen bör vara att avstå helt från spelande (Sumitra & Miller, 2005) medan terapeuter med KBT-inriktning i allmänhet tycker att det viktigaste är att patienten själv står bakom behandlingens mål.

Ett explicit avhållsamhetsmål är förstås tydligare och ger patienten ett rakt svar om vad som krävs. Å andra sidan riskerar det att skrämma bort potentiella patienter från att söka behandling och gör att steget att göra en förändring kan kännas oöverstigligt stort (Ladouceur, Lachance & Fournier, 2009).

En ny studie från de kanadensiska spelforskarna Barna Konkolÿ Thege och David Hodgins (2013) indikerar att det går att fortsätta spela på ”oproblematiska spel” när man har nyktrat till från sitt spelberoende. Deras undersökning av 169 problemspelare som nyligen slutat spela på sitt problemspel visade att en förkrossande majoritet, 84 %, fortsatte spela på spel som de själva ansåg vara oproblematiska. Och vid uppföljningsmätningarna ett år senare fanns det inget samband mellan att ha spelat på oproblematiska spel och att återigen ha spelproblem.

De oproblematiska spelen var i allmänhet lotterier eller skraplotter medan spelautomater och kasinospel var de spel som hade varit de problematiska spelen. Kanske är det inte så konstigt att två så olika typer av spel (lotteri jämfört med spelautomater) inte triggar samma destruktiva mönster. På många sätt är ju skillnaderna större än likheterna.

Samtidigt betyder inte resultaten att det är fritt fram att fortsätta spela, i synnerhet inte på det som tidigare har varit ett problemspel. Dessutom ska man ha i åtanke att studien inte inkluderar nätspel, vilket har en allt större andel av spelmarknaden i Sverige. Men eftersom en så stor andel av de före detta problemspelarna fortsatte att spela, trots sina tidigare spelproblem är det frågan om det är meningsfullt att kräva total avhållsamhet?

Referenser

Konkolÿ Thege, B., & Hodgins, D. C. (2013). The ‘light drugs’ of gambling? Non-problematic gambling activities of pathological gamblers. International Gambling Studies, (ahead-of-print), 1-10.

Ladouceur, R., Lachance, S., & Fournier, P. M. (2009). Is control a viable goal in the treatment of pathological gambling?. Behaviour research and therapy,47(3), 189-197.

Sumitra, L., & Miller, S. C. (2005). Pathologic gambling disorder. Postgrad Med118, 31-37.