Månadsarkiv: november 2017

The 1st Gambling Policy Conference – Dag 1

Den första gamblingpolicykonferensen hålls nu i Helsingfors och den första dagen har varit fantastiskt givande (kan bara prata för mig själv men har en känsla att andra också är nöjda). Som psykolog är man skolad att tänka på individnivå och det är riktigt lyxigt att bli guidad igenom det breda samhällsperspektivet av dem som kan ämnet.

Gerda Reith från University of Glasgow inledde dagen med att berätta om gamblingindustrins senaste utvecklingsstrategier, såsom närvaron i mobiltelefonen, att engagera och leda kunden snarare än bara skapa innehåll i en app samt att infiltrera sociala nätverk för att skapa en form av ”organic” marketing. Det senaste kan spela en viktig roll i normalisering av gambling. Enligt Gerda verkar lagstiftarna varken hänga med eller förstå allvaret i situationen, och detta budskap låter bekant sedan tidigare.

Matilda Hellman från Helsingfors universitet har pratat om spelreklam. Till exempel är det vanligt att reklamen handlar om en eller flera människors dröm, det ska uppfattas som något fint, äkta och rent – själva spelaktiviteten berörs alltså inte i reklamen. Två relativt nya utmaningar nämns: spelreklamens ”allnärvaro” samt att olika branscher tenderar att smälta samman, som det kan vara fallet med idrott och betting.

Antropologen Rebecca Cassidy från University of London har grottat in sig frågan om industrifinansierad forskning. Hon nämner så kallad tandlös forskning som må vara välgjord men som aldrig handlar om något som ens potentiellt kan skada ”givaren”, bidragsberoende samt hur unga forskare kan utnyttjas. Tillsammans med andra har Rebecca genomfört intervjuer med många olika intressenter och rapporten Fair Game: Producing Gambling Research står nu på min att läsa lista (gratis att ladda ner! Finns även en launch film under länken, missa inte!).

En grupp forskare från Helsingfors universitet har ifrågasatt många ”sanningar” om spelindustrins positiva sidor. Skapande av arbetstillfällen kan undermineras av det faktum att jobben är osäkra och skapar arbetsrelaterad stress. Arbetet kanske sker på obekväma tider och samhället kan behöva gå in med barnomsorg som är öppen dygnet runt vilket är kostsamt. Pengar som gamblingindustrin tjänar – typiskt på att socialt och ekonomiskt utsatta människor spelar – går till ändamål som mest gagnar medelklassen, t ex kultursektorn. Det händer även att när en verksamhet får ”spelpengar” balanseras det ut av att någon annan finansiering upphör – det blir alltså ingen extratillförsel av medel, men det skapas spelindustriberoende.

Jag väntar även med spänning på boken ”Gambling, Science and Public Policy” som väntas komma ut 2018. Författarna har gjort ett otroligt jobb med att granska och sammanfatta det som finns skrivet och beforskat om spelpolicy samt speldeltagande och spelproblem. Boken lär bjuda på en mängd nyanserade resonemang och ett budskap från författarna är tydligt – forskning som går ut på att man kontinuerligt monitorerar samhällsprocesser (det fantastiska ordet ”surveillance”) är ett måste.

Ambitionen är att fortsättning följer.

P.S. Jag är alltså i Finland nu och skriver detta inlägg, och varannan låt på Youtube inleds med reklam från Finlands statliga speloperatör Veikkaus.

Foto: Dion Hinchcliffe