The 1st Gambling Policy Conference – Dag 2

Dag 2 inleddes av Jenny Cisneros Örnberg från Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet. De europeiska länderna följer trender i grannarnas spelreglering mycket noga och Jennys genomgång av den statliga spelutredningen var mycket välkommen. Jag blev påmind om att eventuella lagförslaget kanske inte håller för EU-kommissionen pga det föreslagna skatteundantaget för smålotterierna. Dock fick jag även höra att inget land hittills väntat på något klartecken från EU, utan snarare kört sitt race och hoppats på att komma undan med det. Uppenbarligen funkar principen ”det är lättare att be om förlåtelse än om tillåtelse” även på nationsnivå, kul!

Speljuristen från Nederländerna Alan Littler och Johanna Järvinen-Tassopoulos från Institutet för hälsa och välfärd i Finland har i sin presentation ställt de två länderna mot varandra. Finland – EU:s ”last fortress”” har beskrivits agera enligt den så kallade ”alibimodellen” där hasardspel påstås ha blivit lagligt för att undvika dess annars rättslösa offer (”made legal to avoid illegal victims”), utbudet är begränsat och intäkterna går till goda ändamål. Det mycket liberala Nederländerna sägs i sin tur tillämpa ”riskmodellen” där spel om pengar ses som en legitim underhållning som dessutom bidrar stort till statskassan och där reglering är begränsad till att minimera beroende och kriminalitet.

Sociologen Virve Marionneau från Helsingfors universitet har i sitt arbete kommit fram till att det inte verkar finnas någon preferens för licenssystem hos EU (och inte heller någon avsmak mot monopolreglering). Men nationerna verkar hittills ha misslyckats med att motivera det statliga monopolet med ambitionen att skydda konsumenterna samtidigt som de statliga aktörerna utsätter dessa konsumenter för aggressiv marknadsföring. Man får nämligen inte motivera monopolet med att man vill vara den enda som tar pengar som ens medborgare spelar bort, det håller inte enligt EU-lagstiftningen.

Professor Kate Bedfort från University of Kent har fokuserat på bingospel i sin senaste forskning. Enligt henne, har det pratats om att bingo var på väg att försvinna i Storbritannien sedan 1970-talet. Bingospel lever men förväntningen om dess bortgång har lett till att man inte fokuserade nog mycket på att reglera fenomenet. Även om bingo är i Storbritannien för att stanna, beror bingohallar i mångt och mycket på sina stamkunder som är väl medvetna om det och tar sig friheten att inte följa hallarnas uppföranderegler. Det vittnas även om kriminell aktivitet inklusive sexuella trakasserier som något inte helt ovanligt på bingohallar men också omöjligt att ta tag i då dessa kunder är grunden för hallarnas existens. Bingo alltså, när vi trodde att onlinegambling var vårt största problem!

Jani Selin från Institutet för hälsa och välfärd har delat med sig av sin analys om att spellagstiftningen aldrig drivits av preventionsperspektivet. Han menar att Finland lyckats behålla det statliga monopolet genom att alltid göra det minsta möjliga för att kunna motivera ensamrätten med hjälp av skyddsperspektivet.

Vi har fått höra om spelreglering i Norge, som tillämpar det statliga monopolet med arbete mot generellt minskad spelkonsumtion – det totala månatliga insättningsgränsen på Norsk Tipping ligger nu på 20 000 NOK. Det var intressant att höra att även Norge sneglade på ett licenssystem för inte så länge sedan, men kom fram till att det inte skulle vara möjligt att upprätthålla samma nivå att konsumentskydd.

Danmark har skrutit med 90-95% kanalisering vilket gör deras licenssystem till en möjlig förebild. Fun fact: enligt Jakob Simonsen är det Skatteministeriet som ansvarar för spelfrågor eftersom ingen annan räckte upp handen.

Personligen tyckte jag att jag fick en del take-home messages under konferensen. Det som nu etsat sig fast i mitt huvud är det problematiska med begreppet ”goda ändamål”, may it rest in peace. Det finns starka grunder att ifrågasätta huruvida det är legitimt att tjäna pengar på att förmedla spel när pengarna går till så kallade goda ändamål, det är väl iofs inget nytt, men man blir triggad att tänka på det igen under konferensen. Det är också kontroversiellt att göra riktigt goda ändamål beroende av gambling och det faktum att spelpengar möjligen gagnar de välställda i samhället var en viktig tankeställare för mig.

(Bilden är tagen av mig under Virve Marionneaus presentation och används i inlägget med hennes tillstånd.)

4 reaktioner på ”The 1st Gambling Policy Conference – Dag 2

  1. Tyskland består av flera delstater (typ 16) som alla har olika regler. Tyskland är långt ifrån ett licenssystem värt namnet som jag ser det (därmed inte sagt att det är bra eller dåligt med licenssystem). Överhuvudtaget tycker jag att kartan ser för lila ut, men jag förhoppningsvis har presentatören gjort sin hemläxa.

Kommentera