Etikettarkiv: DSM

Borde fler räknas som spelberoende?

Ungefär 0,4% av den svenska befolkningen beräknas uppfylla diagnosen hasardspelssyndrom (vilket oftast kallas spelberoende), medan ytterligare 1,3% beräknas ha förhöjd risk för att uppfylla kriterierna för en diagnos*.

För att diagnosticeras med hasardspelssyndrom enligt psykiatrins diagnosmanual DSM-5 ska man uppfylla 4 av följande 9 kriterier:


A. Ihållande och återkommande problematiskt spelbeteende som leder till kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning som tar sig uttryck på fyra (eller fler) av följande sätt under en 12-månadersperiod:

  1.  Upptagenhet. Tänker ständigt på spel, till exempel är upptagen av att tänka på tidigare spelupplevelser, av att planera nästa speltillfälle eller av att fundera över hur man kan skaffa pengar att spela med.
  2. Tolerans. Behöver spela med allt större summor för att uppnå den önskade spänningseffekten.
  3. Kontrollförlust. Har flera gånger misslyckats med att kontrollera, begränsa eller sluta upp med sitt spelande.
  4. Abstinens. Blir rastlös eller irriterad vid försök att begränsa eller sluta upp med sitt spelande.
  5. Flykt. Spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att söka lättnad från nedstämdhet, till exempel hjälplöshetskänslor, skuld, ångest, depression.
  6. Jagar förluster. Återvänder en annan dag för att vinna tillbaka bortspelade pengar.
  7. Lögner. Ljuger för anhöriga, terapeuter eller andra personer för att dölja vidden av sitt spelande.
  8. Sociala konsekvenser. Har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning, utbildnings- eller karriärmöjlighet på grund av sittspelande
  9. Ekonomiskt beroende. Förlitar sig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en ekonomisk krissituation som uppstått på grund av spelandet.

B. Spelbeteendet förklaras inte bättre av en manisk episod.


Dessutom finns det en klassificering i milt (4-5 kriterier), måttligt (6-7 kriterier) och svårt (8-9 kriterier) hasardspelsyndrom.

Är det för få med diagnos?

Nu ifrågasätts om gränsdragningen vid fyra av nio kriterier egentligen är rimlig och om klassificeringen i svårighetsgrad stämmer med verkligheten. I en studie med nästan 600 unga spelare visade det sig att de som uppfyllde 2-3 diagnoskriterier inte skilde sig avsevärt mot de med 4 eller fler diagnoskriterier (Chamberlain et al., 2017). I fråga om psykisk ohälsa, annat missbruk och neurokognitiv förmåga var grupperna i princip identiska. Det enda som skilde dem åt var att den senare gruppen hade upplevt betydligt värre konsekvenser av sitt spelande; socialt, ekonomiskt och relationsmässigt. Men det skulle lika gärna kunna bero på att spelandet har pågått under en längre tid för den gruppen, snarare än att indikera ett mer allvarligt beroende. Däremot skilde sig de båda problemgrupperna markant från den tredje gruppen, den utan diagnoskriterier. Framför allt var det diagnoskriterium 6: att jaga förluster som särskiljde de som hade problem och de som inte hade det.

Färre kriterier för substansberoende

Weinstock et al. (2017) har en annan typ av invändning mot antalet diagnoskriterier för hasardspelssyndrom. De konstaterar att andra beroendesyndrom i DSM-5 kräver betydligt färre diagnoskriterier, 2 av 11 istället för 4 av 9. Nu är det förstås svårt att jämföra olika diagnoser, men det finns ju ett stort överlapp mellan diagnoskriterier, etiologi och möjliga orsaker till både spelberoende och andra beroendediagnoser. I sin studie fann de att de som hade subkliniskt spelberoende (alltså 2-3 diagnoskriterier) hade samma sorts psykiska och sociala problem som de med motsvarande antal diagnoskriterier för substanssyndrom (som alltså hade en diagnos).

Mild, måttlig, svår

En tredje artikel som riktar kritik mot DSM-5-diagnosen riktar in sig på uppdelningen i milt, måttligt och svårt hasardspelssyndrom (Grant et al., 2017). Men författarna hittar ingen skillnad mellan de med måttliga respektive svåra problem; de har ungefär samma sorts psykiska ohälsa, förlorade mer pengar och var äldre. Däremot hittade de avgörande skillnader mellan dessa båda grupper och de med milt hasardspelssyndrom. Författarna antyder indelningen av svårighetsgrad kanske inte stöddes av så mycket forskning, utan tillkom utifrån ett viss godtycke.

En intressant detalj är att Jon E. Grant, som står med som författare i två av artiklarna en gång var med och tog fram kriterierna för hasardspelssyndrom. Kanske är det läge att se över hela diagnosen?

Referenser

Grant, J. E., Odlaug, B. L., & Chamberlain, S. R. (2017). Gambling disorder, DSM-5 criteria and symptom severity. Comprehensive psychiatry, 75, 1-5.

Chamberlain, S. R., Stochl, J., Redden, S. A., Odlaug, B. L., & Grant, J. E. (2017). Latent class analysis of gambling subtypes and impulsive/compulsive associations: Time to rethink diagnostic boundaries for gambling disorder?. Addictive Behaviors, 72, 79-85.

Weinstock, J., April, L. M., & Kallmi, S. (2017). Is subclinical gambling really subclinical?. Addictive Behaviors.

  • Folkhälsomyndigheten mäter spelproblem med frågeformuläret PGSI och det går inte att säga exakt hur det motsvarar de som skulle få en diagnos.

Hasardspelsyndrom är nya namnet på spelberoende (i DSM-5)

Nu är det klart att ”Hasardspelsyndrom” blir det nya officiella namnet på det som tidigare hetat ”spelmani”. Den absolut vanligaste benämningen är dock ”spelberoende” (och kommer säkert att förbli lång tid framöver). Detta framgår i den nyss utkomna översättningen av DSM.

Det första förslaget var att diagnosen skulle heta ”spelsyndrom”, men det har alltså nu ändrats. Förändringen, även om ordet är gammalmodigt, tycker jag är till det bättre. Det visar att det handlar om pengar och inte dataspel så som World of Warcraft etc. Syndrom betyder

En stor nyhet, som dock offentliggjordes redan i maj 2013,  är att diagnosen flyttats från ”impulskontrollstörning” till ”Icke substansrelaterade beroende syndrom”.  Dessutom har antalet kriterier modiferats från att man ska uppfylla 5 av 10 så krävs nu 4 av 9 under samma 12-månadersperiod. Detta ökar i ett slag antalet personer som uppfyller kriterierna  (dvs det finns fler personer med  hasardspelsyndrom jämfört med spelmani).

Definition av syndrom: ”Flera samtidigt uppträdande fenomen vilka sammantagna ger en bild av ett bakomliggande förhållande eller förlopp.” (Wikipedia)

Notera också att det inte heter ”Hasard-spels-syndrom” utan ”Hasard-spel-syndrom” (med ett s). Vad tycker du – är hasardspel ett bra namn? Skriv gärna vad du tycker här nedan!

DSM
Hasardspelsyndrom är det nya namnet på spelberoende och har nu 9 istället för 10 kriterier.

 Visste du att: även ”personlighetsstörning” har nytt namn? Läs mer här…

 

Nytt namn för spelberoende i oktober?

I oktober väntas den svenska översättningen av diagnosmanualen DSM-5 komma ut. För den som inte tagit del av förändringana jämfört med den tidigare versionen (DSM-IV) finns en del klart intressanta saker att notera.

Spelberoende heter ju egentligen ”spelmani” i den svenska DSM-IV. Detta var en översättning av engelskans ”Pathological gamling”. I DSM-5 bytte spelmani namn till ”gambling disorder”. Som vi tidigare skrivit om gjordes inga större förändringar av kriterierna som måste uppfyllas för en spelberoendediagnos; ett kriterium togs bort (klammeri med rättvisan). Samtidigt sänkte man gränsen så att det istället för 5 (av 10) kriterier nu räcker med 4 (av 9). Vilket i ett slag ökade förekomsten av problemet med 20%.

Alltså, spelberoende har formellt gått under namnet spelmani och fram till nu kategoriserats som en så kallad impulskontrollstörning. I och med DSM-5 har man valt att flytta spelmani till beroendedelen. Detta samtidigt som man med stor sannolikhet kommer att döpa om exempelvis alkoholmissbruk och alkoholberoende till ”substansbrukssyndrom”. I denna del av DSM kommer nu alltså att spelmani att ingå. Anledningen, menar man, är att det finns vissa saker som talar för att det är mer likt ett fysiskt beroende än just en impulskontrollstörning.

Vad blir då troligen det svenska namnet på spelmani? Det föreslagna är spelsyndrom. I samband med översättningen i Finland gick man grundligt igenom olika alternativ. I Finland liksom i Sverige finns det ingen bra direktöversättning av engelskans ”gaming” å ena sidan och ”gambling” å andra sidan. Gaming innefattar spelande, men utan någon risk att ens insats går förlorad (vilket alltså ”gambling” gör). Visserligen kan man hävda att ”hazardspel” är ett ord som faktiskt fångar just detta, men det anses för ålderdomligt att döpa spelberoende diagnosen till hazardspelsberoende. Efter att ha stött och blött frågan i flera vändor i Finland valde man tillslut att översätta det nya DSM-5 namned ”gambling disorder” till ”rahapeliriippuvuus”. Det är ett sammansatt ord som betyder pengar (”raha”), spel (”peli”) och beroende (”riippuvuus”). Motsvarande skulle i så fall bli pengaspelsberoende. Detta skulle skilja ut hazardspelande från exempelvis internet- eller dataspelsberoende (se kort video här). Spelsyndrom är alltså inte ännu hugget i sten. Samma sak med ordet ”craving” – alltså suget att spela (eller till exempel dricka alkohol). Just nu tävlar ”begär” och ”sug” med varandra och det senare har ett tydligt övertag.

Vilket tycker DU vore ett lämpligt namn för det vi idag tänker på när vi säger spelberoende? Kommentera gärna!

Fler spelberoende med nya DSM

En ny studie (Petry, Blanco & Grant, 2014) visar att andelen personer som får en spelberoendediagnos förmodligen kommer att öka i och med den femte versionen av diagnosmanualen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) tas i bruk. Manualen kom förra året och diagnosen bytte klassificering från kapitlet med impulskontrollstörningar till beroendekapitlet.

Lite i skymundan förändrades även diagnosens innehåll. Tio diagnoskriterier har blivit nio och antalet kriterier man måste uppfylla har minskats från fem till fyra. Kriterierna upptagenhet, ekonomomiskt beroende, abstinens, kontrollförlust, flykt, tolerans,  jaga förluster, lögner och sociala konsekvenser finns kvar medan kriminalitets-kriteriet ströks.

maffia

Studien har undersökt hur många som skulle få diagnosen spelberoende (disordered gambling) om man använder fyra diagnoskriterier jämfört med fem. Det visade sig att praktiskt tagit ingen upphörde att få diagnosen när man tog bort kriminalitetskriteriet, men att nästan dubbelt så många, 0,27 istället för 0,16 procent, då uppfyllde tillräckligt många kriterier för att få diagnosen.

Författarna konstaterar att det har funnits vissa farhågor att förändringen gör att en kvalitativt viktig aspekt av spelberoende går förlorad. Kriminaliteten ses som en uttryck för den desperation som spelberoende leder till, en desperation som är annorlunda än vad som är fallet vid andra beroendediagnoser. Kanske får vi fler personer med diagnosen men en sämre förståelse för vad den innebär.

Referenser

Petry, N. M., Blanco, C., Jin, C., & Grant, B. F. (2014). Concordance Between Gambling Disorder Diagnoses in the DSM–IV and DSM-5: Results From the National Epidemiological Survey of Alcohol and Related Disorders.