Etikettarkiv: Spel om pengar

Spelberoende, vanliga beroenden och dataspelsberoende

I en artikel från oktober förra året beskriver Luke Clark, forskare vid Center for Gambling Research i Vancouver, det aktuella forskningsläget kring neurologisk likheter och skillnader mellan spelberoende (eller, ok, hasardspelsyndrom) och andra beroenden, inklusive det som ibland kallas datorspelsberoende.

4691015559_cb1e7514c9_b

Han nämner tre olika frågeställningar som är relevanta för att man ska förstå likheter och skillnader mellan beteendeberoenden och ”vanliga” beroenden.

  1. Medan droger kan vara direkt skadliga för hjärnvävnaden är det osannolikt att spel har samma effekt. Däremot anpassar sig hjärnan efter vad den är med om, vare sig det är spel eller andra aktiviteter. Samtidigt vet vi att personer spelproblem har svårare att hejda impulser än andra. Frågan är bara om det är hönan eller ägget som kommer först här? Eventuellt anpassar sig hjärnan såpass mycket till spelandet att det skapar mätbara förändringar i impulsivitet, eventuellt är spelandet ett resultat av impulsiviteten.
  2. Hjärnans belöningssystem verkar fungera lite annorlunda vid spelberoende än vid andra beroenden. Kort repetition om hjärnans belöningssystem: en dominerande teori är att ett system i den mesolimbiska delen av hjärnan skapar en välbehagskänsla när vi utför vissa aktiviteter med hjälp av signalsubstansen dopamin. Om man använder droger ”kapas” belöningssystemet och skapar en mycket kraftfullare utsöndring av dopamin och därmed en större välbehagskänsla som ökar sannolikheten för att aktiviteten ska hända igen. Slut på repetitionen. Det verkar som att dopamin fyller en viktig funktion vid spelberoende, men studier med PET-kameror (positron emission tomography-kameror används för att skapa tredimensionella bilder av vad som händer i hjärnan) har inte lyckats visa samma effekter som hos till exempel heroinberoende, alkoholberoende eller nikotinberoende. Dopaminsystemen verkar helt klart vara förändrade hos personer med spelproblem, men det är fortfarande oklart hur.
    En aspekt som Clark lyfter fram är att ”near-misses”, alltså ”nästan-vinster” som egentligen är vanliga förluster skapar en falsk inlärning där spelaren luras att tro att hen håller på att förbättra sin förmåga. Det gör att de delar av hjärnan som har hand om inlärning kan då minnas förlusten som en vinst.
  3. Clark diskuterar flera olika typer av ”beteendeberoenden” som skulle kunna jämföras med spelberoende: övervikt/hetsätning, shoppingberoende och datorspelsberoende. Shoppingberoende, eller compulsive shopping som han benämner det, har mest undersökts neurologiskt hos Parkinson-patienter. Det är nämligen inte helt ovanligt att Parkinson-patienter drabbas av antingen spelberoende eller ett överdrivet shoppande när de påbörjar medicinering mot Parkinson.
    Mest av allt diskuterar han dock datorspelsberoende och konstaterar att mycket forskning är på gång, men att ganska lite är gjort hittills. Men det verkar finnas en hel del likheter med spelberoende, bland annat en nedsatt förmåga till impulskontroll. Han ser också risker för personer som spelar både datorspel och spelar om pengar att de har svårt att skilja mellan när skicklighet (som i datorspel) är mest avgörande för utgången och när slumpen spelar störst roll (som i spel om pengar).
Referens:

Clark, L. (2014). Disordered gambling: the evolving concept of behavioral addiction. Annals of the New York Academy of Sciences, 1327(1), 46-61.

Nytt namn för spelberoende i oktober?

I oktober väntas den svenska översättningen av diagnosmanualen DSM-5 komma ut. För den som inte tagit del av förändringana jämfört med den tidigare versionen (DSM-IV) finns en del klart intressanta saker att notera.

Spelberoende heter ju egentligen ”spelmani” i den svenska DSM-IV. Detta var en översättning av engelskans ”Pathological gamling”. I DSM-5 bytte spelmani namn till ”gambling disorder”. Som vi tidigare skrivit om gjordes inga större förändringar av kriterierna som måste uppfyllas för en spelberoendediagnos; ett kriterium togs bort (klammeri med rättvisan). Samtidigt sänkte man gränsen så att det istället för 5 (av 10) kriterier nu räcker med 4 (av 9). Vilket i ett slag ökade förekomsten av problemet med 20%.

Alltså, spelberoende har formellt gått under namnet spelmani och fram till nu kategoriserats som en så kallad impulskontrollstörning. I och med DSM-5 har man valt att flytta spelmani till beroendedelen. Detta samtidigt som man med stor sannolikhet kommer att döpa om exempelvis alkoholmissbruk och alkoholberoende till ”substansbrukssyndrom”. I denna del av DSM kommer nu alltså att spelmani att ingå. Anledningen, menar man, är att det finns vissa saker som talar för att det är mer likt ett fysiskt beroende än just en impulskontrollstörning.

Vad blir då troligen det svenska namnet på spelmani? Det föreslagna är spelsyndrom. I samband med översättningen i Finland gick man grundligt igenom olika alternativ. I Finland liksom i Sverige finns det ingen bra direktöversättning av engelskans ”gaming” å ena sidan och ”gambling” å andra sidan. Gaming innefattar spelande, men utan någon risk att ens insats går förlorad (vilket alltså ”gambling” gör). Visserligen kan man hävda att ”hazardspel” är ett ord som faktiskt fångar just detta, men det anses för ålderdomligt att döpa spelberoende diagnosen till hazardspelsberoende. Efter att ha stött och blött frågan i flera vändor i Finland valde man tillslut att översätta det nya DSM-5 namned ”gambling disorder” till ”rahapeliriippuvuus”. Det är ett sammansatt ord som betyder pengar (”raha”), spel (”peli”) och beroende (”riippuvuus”). Motsvarande skulle i så fall bli pengaspelsberoende. Detta skulle skilja ut hazardspelande från exempelvis internet- eller dataspelsberoende (se kort video här). Spelsyndrom är alltså inte ännu hugget i sten. Samma sak med ordet ”craving” – alltså suget att spela (eller till exempel dricka alkohol). Just nu tävlar ”begär” och ”sug” med varandra och det senare har ett tydligt övertag.

Vilket tycker DU vore ett lämpligt namn för det vi idag tänker på när vi säger spelberoende? Kommentera gärna!

Hej spelforskare! Del 2.

Vi vill fortsätta att uppmärksamma den spelforskning som sker i Sverige genom att presentera några av de som forskar om spelberoende. Förra gången var det Jakob Jonsson vid Stockholms universitet som uppmärksammades. Den här gången har turen kommit till Jessika Svensson som förra sommaren disputerade vid Mittuniversitet och som arbetar vid Folkhälsomyndigheten.

jessika

Vad forskar du om?

Min forskning handlade om spel om pengar och spelproblem i Sverige utifrån genus, det vill säga hur konstruktionen av kön påverkar vårt spelande och hur genus påverkar utvecklingen av spelproblem och hur de uttrycks.

Vad är det viktigaste du har kommit fram till hittills?

Att spelmarknaden i Sverige fortfarande ser väldigt könskonservativ ut där män och kvinnor spelar på olika spelformer, där maskulinitet associeras med strategispel (s k skicklighetsspel)och spel i offentlig miljö medan femininitet associeras med avhållsamhet från spel eller med chansspel (s k turspel) i hemmiljö. Män spelar oftare, på fler spelformer och för högre summor än kvinnor och det blir ganska logiskt att fler män än kvinnor har problem med spel.

Däremot, och det var en viktig slutsats, när jag jämförde män och kvinnor som spelar regelbundet, så fanns det få skillnader och om jag kontrollerade för ålder hade kvinnor en högre sannolikhet att vara problemspelare.

En annan viktig slutsats är att spelproblem är ett folkhälsoproblem som drabbar många: 18 procent av befolkningen uppger att de har en närstående som har, eller har haft, problem med spel om pengar. Lika många män som kvinnor. Att vara närstående påverkar hälsan, den sociala situationen och ekonomin.

Det blev även tydligt att slumpspel i offentlig miljö, där till exempel spelmaskiner inkluderas, är starkt förknippat med spelproblem och där fanns inga skillnader mellan män och kvinnor som spelar regelbundet. Det var den enda speldomän som var förknippade med problemspelande för kvinnor som spelar regelbundet. Vilket är intressant då slumpspel i hemmiljö var förknippat med lägre risk för män och män inom strategispelsdomänerna hade högre sannolikhet att vara problemspelare. Det kan vara tecken på att slumpspel i hemmiljö inte är så harmlöst för kvinnor och kanske kan den nya vågen av bingo och andra turspel på internet vara en delförklaring. Det kan även vara ett tecken på att kvinnors som bryter normen och spelar traditionellt maskulina spel som strategispel har andra bevekelsegrunder än kvinnor inom traditionellt kvinnliga spel och upplever sitt spelande på ett annat sätt. Många av dessa kvinnor uppgav till exempel att de hade spelat för mer pengar än de hade råd med men de ansåg sig inte ha spelproblem eller skattade sin hälsa sämre än andra medan kvinnor som spelade slumpspel i offentlig miljö hade sämre självskattad hälsa och mer problem.

Vad hoppas du din forskning bidrar med?

Jag hoppas att min forskning bidrar till att visa att vi inte kan generalisera över kvinnors spelande, lika lite som vi kan göra det över mäns. Att spelforskningens positioner flyttats fram och att synen på närstående ändrats. Tidigare har alla studier nästan uteslutet enbart sett närstående som (kvinnliga) makar eller partners och min forskning pekar på att vi måste ha ett bredare grepp.

Vilka kunskapsluckor finns det gällande spelproblem?

Min forskning har utgått från kvantitativa data från stora befolkningsstudier. För att förstå processerna kring genus, hur maskulinitet och femininitet reproduceras och upplevs inom spelfältet behöver vi kvalitativa studier som har genusperspektiv. Jag har sett på domäner av spelande och vi behöver mer kunskap om enskilda spelformer.

Är det något som har överraskat dig under tiden du har sysslat med spelforskning?

Jag har blivit överraskad att könsstereotyperna lever kvar så mycket inom spelområdet och att det finns så få studier som fokuserat på maskulinitet och spel när det är så tydligt att det finns en koppling. Inom alkoholområdet har maskulinitet problematiserats på ett annat sätt.

 Referenser

Här är ett urval av de forskningsartiklar som Jessika har skrivit eller medverkat i:

•          Svensson; J., Romild; U., Nordenmark, M. & Månsdottter; A. (2011) Gendered gambling domains and changes in Sweden. International Gambling Studies 11:2, 193-211

•          II. Svensson, J. & U. Romild (2011) Incidence of Internet gambling in Sweden: results from the Swedish longitudinal gambling study. International Gambling Studies 11:3, 357-375

•          III. Svensson, J. & U. Romild (2014) Problem Gambling Features and Gendered Gambling Domains Amongst Regular Gamblers in a Swedish Population-Based Study. Sex Roles 70:240-254

•          IV. Svensson, J & U. Romild (2013) The concerned significant others of people with gambling problems in a national representative sample in Sweden – a 1 year follow-up studyBMC Public Health 13:1087

Hej spelforskare!

Det bedrivs en hel del intressant forskning kring spelproblem och spelforskning i Sverige. Därför kommer vi att presentera några forskare och doktorander där de berättar om sin forskning. Först ut är Jakob Jonsson, legitimerad psykolog och doktorand vid Stockholms universitet.

Jakob

Vad forskar du om?

Jag forskar om förekomsten av spelproblem, hur man kan behandla och att förebygga spelproblem. Just nu håller jag på med en uppföljningsstudie inom Swelogs (Stor befolkningsstudie som undersöker sambandet mellan spel och hälsa. Bloggens anm.) där personer som uppgett att de haft spelproblem någon gång i livet följts upp elva år senare. Frågor jag vill ha svar på är: Hur de spelar  idag, i vilken utsträckning har man spelproblem och hur de mår? Vidare vad som förutsäger fortsatta spelproblem.

Vad är det viktigaste du har kommit fram till hittills?

Det viktigaste har nog varit att som medlem i Sten Rönnbergs forskargrupp 1998 vara med att presentera de första resultaten på hur många svenskar som hade spelproblem. Först då började spelbransch, politiker och myndigheter acceptera problemet. Sedan har jag i den statliga nätpokerutredningen kunnat visa att svenska pokerspelare uppskattar och aktivt använder spelansvarsåtgärder som gränssättning och självavstängning. Vidare att de tycks fungera och hjälpa en majoritet av spelarna.

Vad hoppas du komma fram till?

Jag hoppas kunna fördjupa våra kunskaper om spelberoende och vad man kan göra åt problemet på individnivå och samhällsnivå. Som psykolog finns det alltid en risk att individualisera problemet, där insatser på samhällsnivå eller hos spelbolagen kan vara effektivare. Även om sambandet mellan tillgänglighet på spel och spelproblem inte tycks vara linjärt så är tillgänglighet på spel en grundförutsättning för att folk ska få problem med spel.

Vilka kunskapsluckor finns det gällande spelproblem?

Vi har idag en relativt god bild av hur många som har problem med spel och vad som karaktäriserar dessa personer. Det behövs fler behandlingsstudier och inte minst runt stöd till anhöriga. Framförallt saknas det kunskaper förebyggande arbete, inte minst runt spelbolagens förebyggande arbete. Vi skulle också behöva mer forskning med kvalitativ inriktning och även ur ett konsumentperspektiv.

Är det något som har överraskat dig under tiden du har sysslat med spelforskning?

Två saker. Dels att så hög andel som 20 procent av nätpokerspelarna med problem hade sökt hjälp det senaste året. Dels att det är en jämn könsfördelning när det gäller personer i Sverige som utvecklat spelproblem det senaste året.

Kan spelberoende spela kontrollerat?

En vanlig fråga från personer som ska påbörja behandling för sina spelproblem är om det finns någon möjlighet för dem att fortsätta spela i någon form. Svaret från terapeuten beror i allmänhet på vilken teoretisk skolning man har. 12-stegs-inspirerade terapeuter är ofta tydliga med att målet med behandlingen bör vara att avstå helt från spelande (Sumitra & Miller, 2005) medan terapeuter med KBT-inriktning i allmänhet tycker att det viktigaste är att patienten själv står bakom behandlingens mål.

Ett explicit avhållsamhetsmål är förstås tydligare och ger patienten ett rakt svar om vad som krävs. Å andra sidan riskerar det att skrämma bort potentiella patienter från att söka behandling och gör att steget att göra en förändring kan kännas oöverstigligt stort (Ladouceur, Lachance & Fournier, 2009).

En ny studie från de kanadensiska spelforskarna Barna Konkolÿ Thege och David Hodgins (2013) indikerar att det går att fortsätta spela på ”oproblematiska spel” när man har nyktrat till från sitt spelberoende. Deras undersökning av 169 problemspelare som nyligen slutat spela på sitt problemspel visade att en förkrossande majoritet, 84 %, fortsatte spela på spel som de själva ansåg vara oproblematiska. Och vid uppföljningsmätningarna ett år senare fanns det inget samband mellan att ha spelat på oproblematiska spel och att återigen ha spelproblem.

De oproblematiska spelen var i allmänhet lotterier eller skraplotter medan spelautomater och kasinospel var de spel som hade varit de problematiska spelen. Kanske är det inte så konstigt att två så olika typer av spel (lotteri jämfört med spelautomater) inte triggar samma destruktiva mönster. På många sätt är ju skillnaderna större än likheterna.

Samtidigt betyder inte resultaten att det är fritt fram att fortsätta spela, i synnerhet inte på det som tidigare har varit ett problemspel. Dessutom ska man ha i åtanke att studien inte inkluderar nätspel, vilket har en allt större andel av spelmarknaden i Sverige. Men eftersom en så stor andel av de före detta problemspelarna fortsatte att spela, trots sina tidigare spelproblem är det frågan om det är meningsfullt att kräva total avhållsamhet?

Referenser

Konkolÿ Thege, B., & Hodgins, D. C. (2013). The ‘light drugs’ of gambling? Non-problematic gambling activities of pathological gamblers. International Gambling Studies, (ahead-of-print), 1-10.

Ladouceur, R., Lachance, S., & Fournier, P. M. (2009). Is control a viable goal in the treatment of pathological gambling?. Behaviour research and therapy,47(3), 189-197.

Sumitra, L., & Miller, S. C. (2005). Pathologic gambling disorder. Postgrad Med118, 31-37.

Fler spelberoende med nya DSM

En ny studie (Petry, Blanco & Grant, 2014) visar att andelen personer som får en spelberoendediagnos förmodligen kommer att öka i och med den femte versionen av diagnosmanualen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) tas i bruk. Manualen kom förra året och diagnosen bytte klassificering från kapitlet med impulskontrollstörningar till beroendekapitlet.

Lite i skymundan förändrades även diagnosens innehåll. Tio diagnoskriterier har blivit nio och antalet kriterier man måste uppfylla har minskats från fem till fyra. Kriterierna upptagenhet, ekonomomiskt beroende, abstinens, kontrollförlust, flykt, tolerans,  jaga förluster, lögner och sociala konsekvenser finns kvar medan kriminalitets-kriteriet ströks.

maffia

Studien har undersökt hur många som skulle få diagnosen spelberoende (disordered gambling) om man använder fyra diagnoskriterier jämfört med fem. Det visade sig att praktiskt tagit ingen upphörde att få diagnosen när man tog bort kriminalitetskriteriet, men att nästan dubbelt så många, 0,27 istället för 0,16 procent, då uppfyllde tillräckligt många kriterier för att få diagnosen.

Författarna konstaterar att det har funnits vissa farhågor att förändringen gör att en kvalitativt viktig aspekt av spelberoende går förlorad. Kriminaliteten ses som en uttryck för den desperation som spelberoende leder till, en desperation som är annorlunda än vad som är fallet vid andra beroendediagnoser. Kanske får vi fler personer med diagnosen men en sämre förståelse för vad den innebär.

Referenser

Petry, N. M., Blanco, C., Jin, C., & Grant, B. F. (2014). Concordance Between Gambling Disorder Diagnoses in the DSM–IV and DSM-5: Results From the National Epidemiological Survey of Alcohol and Related Disorders.

Vägar till spelberoende

Det finns många delförklaringar till varför personer hamnar i spelberoende. Spelandet kan vara spännande och roligt, man kan vilja glömma vardagen eller man har lärt sig att spel är ett möjligt sätt att utöka inkomsterna på. Forskning kring spelberoende spänner från mikroskopisk neurokemisk nivå till övergripande kulturella föreställningar om tur och lycka.

En av de mer inflytelserika modellerna för att förklara hur man utvecklar spelberoende är den så kallade Pathways-modellen (Nower & Balzynski, 2002). Den går ut på att personer med spelproblem kan delas in i tre undergrupper vars spelproblem skiljer sig åt: de antisociala och impulsiva spelarna, de känslomässigt sårbara spelarna och de inlärda spelarna.

pathways

På många sätt finns det stora likheter mellan grupperna. Spelens tillgänglighet och utformning påverkar alla tre grupper, precis som benägenheten att spela för allt summor, att jaga förluster och det faktum att spelandet är ett inlärt beteende. Dessutom är det inga större skillnader i vilka konsekvenser spelandet får: det är ungefär samma kökkenmödding av ekonomiska och sociala konsekvenser oavsett viken subgrupp man tillhör.

De stora skillnaderna ligger istället i hur man har hamnat i spelberoende och vad det fyller för funktion att fortsätta spela. De antisociala/impulsiva och de känslomässigt sårbara spelarna har fått spelproblem som ett resultat av bakomliggande biologiska (läs: antisociala personlighetsdrag och impulsivitet) och känslomässiga (läs: depression och ångest) sårbarheter. De inlärda spelarna har istället ingen annan allvarlig bakomliggande psykiatrisk problematik som förklarar spelproblemen. Däremot kan spelandet och dess konsekvenser ofta leda till psykiska problem som depression och ångest.

Modellen har betydelse för hur vi ser på spelproblem och beroende, men även för hur vi borde arbeta med behandling av personer med spelproblem. Dels innebär modellen att personer med spelproblem inte nödvändigtvis uppfyller de ofta tänkta kriterierna på beroende: abstinens och kontrollförlust. Dels blir riskfaktorer för att utveckla spelproblem och optimal behandling för problemen personspecifika, trots att problemen kanske yttrar sig på samma sätt individer emellan. Det gör det lite mer förvirrande för oss som forskar och lite krångligare för behandlare, men förhoppningsvis kan det bidra till att prevention och behandling kan skräddarsys åtminstone litegrann för individens behov.

Referenser

Blaszczynski, A., & Nower, L. (2002). A pathways model of problem and pathological gambling. Addiction97(5), 487-499.

Är vissa lottonummer bättre än andra?

Ute på nätet finns det drösvis med sidor som beskriver hur du bör spela för att vinna högsta vinsten på lotto.  Även kvällspressen brukar titt som tätt skriva saker som ”Raden till miljonerna – Statistiken hjälper dig att vinna storkovan på Lotto”. Uttalanden som oftast bygger på historiska lottodragningar där vissa nummer visat sig förekomma oftare än andra. Men vad betyder det egentligen att det finns variationer i hur ofta ett nummer dras? I den här artikeln förklarar vi varför dessa variationer inte säger något om kommande lottodragningar.

På Svenska spels hemsida finns det aktuell statistik som visar hur ofta olika nummer dragits under de senaste 6 månaderna.

lottonummer-statistik.png
Figur 1. Lottonummer

Vi ser i figuren ovan att det minst vanliga numret 6 har förekommit 24 gånger, medan det  vanligaste numret 10 dragits 41 gånger. Siffran 10 är alltså cirka 1.7 gånger vanligare än siffran 6. Betyder det att vi alltid bör ha med 10 i vår lottorad? Absolut inte. Att dra den slutsatsen är att begå ”the gambler’s fallacy”. Det innebär att man tror att ett oberoende slumpmässigt utfall påverkas av tidigare resultat. Om jag singlar slant 5 gånger och får klave 5 gånger kan det kännas som att det är mindre troligt att jag får klave igen vid sjätte försöket. Men eftersom varje försök är helt oberoende av tidigare resultat så är sannolikheten fortfarande 50 % att det blir klave igen. Detta gäller även lottodragningar.

Är Svenska spels siffror rimliga?

Just osäkerheten i slumpen kan vara svår att greppa. Men det går enkelt att räkna på hur stor spridningen förväntas vara vid ett visst antal lottodragningar. Eftersom Svenska spel lagt ut statistik för de senaste 6 månaderna (vilket motsvarar 104 lottodragningar), så kan vi undersöka om variationen vi ser mellan olika siffror är förenlig med slumpen.

Sannolikheten att en given siffra ska dyka upp under en dragning är 11/35 = 31.43 \%. Gör vi en mängd dragningar så kommer siffrornas summor att bilda en binomialfördelning, vilket är en sannolikhetsfördelning som beskriver hur sannolika vissa utfall är. Vi kan använda denna kunskap till att beräkna väntevärdet. För 104 dragningar där sannolikheten för att ett givet nummer ska dras är 11/35 så blir väntevärdet 104*11/35 = 32.69. I Svenska spels statistik så är medelvärdet 32.69 vilket är identiskt med väntevärdet.  Men bara för att väntevärdet är 32.69 så betyder inte det att vi förväntar oss att alla nummer mellan 1 och 35 kommer dras exakt 32.69 gånger. Numren skulle i snitt dras 32.69 gånger om vi upprepade de 104 dragningarna ett oändligt antal gånger. Den genomsnittliga avvikelsen från väntevärdet brukar kallas standardavvikelsen. Den teoretiska standardavvikelsen kan vi räkna ut genom \sqrt{104p(1-p)} = 4.73. I Svenska spels siffror var standardavvikelsen 3.79, vilket betyder att spridningen var lite mindre än i den teoretiska fördelningen. Detta säger oss att av ren slump så borde 95 % av summorna hamna mellan 24 och 43.  Vilket stämmer väldigt väl överens med svenska spels statistik. Figur 2 här nedan visar även att den observerade fördelning i stort följer den förväntande binomialfördelningen. Spridningen i Svenska spels statistik återspeglar alltså de fluktuationer vi förväntar oss av slumpen vid 104 dragningar.

lotto-binomial
Figur 2. Teoretisk och empirisk fördelning

Illusion av kontroll

Vi människor vill gärna förutse och påverka händelser, och vi har en benägenhet att se mönster där det inte finns några. Beräkningarna ovan visar  att det enda man uppnår genom att välja sina lottonummer utifrån historiska dragningar är en falsk illusion av kontroll över utfallet. Det påverkar inte ens vinstchanser, även om både hemsidor, böcker och nyhetsartiklar tycks tro detta. Just illusion av kontroll är ett vanligt felslut när det gäller spel om pengar och beskrivs ofta i forskningen om spelberoende (Stefan & David, 2013; Toneatto, 1999). Många av oss kan säkert känna igen sig i att det upplevs som belönande att välja rätt nummer — man känner sig lite skicklig. Men egentligen har alla lottorader samma vinstchans, så det spelar ingen roll vad vi väljer — 1 2 3 4 5 6 7 är varken mer eller mindre sannolikhet än till exempel 8 7 2 3 1 5 13. Chansen att få 7 rätt på lotto räknas enklast ut genom binomialkoefficienten \large\binom{n}{k}, vilket ger \large\binom{35}{7} = 6 724 520. Det finns alltså cirka 6,7 miljoner kombinationer av lottorader, vilket gör att sannolikheten att få 7 rätt är \frac{1}{6 724 520} = 0.000000149. Alltså fruktansvärt liten. Det innebär att om du spelar 368 rader om dagen varje dag i 50 år så förväntas du få 7 rätt en gång . Därför är nog den bästa lottostrategin att inte spela alls. 

Referenser

Stefan, S., & David, D. (2013). Recent developments in the experimental investigation of the illusion of control. A meta-analytic review. Journal of Applied Social Psychology, 43(2), 377–386. doi:10.1111/j.1559-1816.2013.01007.x

Toneatto, T. (1999). Cognitive psychopathology of problem gambling. Substance use & misuse, 34(11), 1593–604. Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10468110