Kan man säga att det finns en monetär gräns när spelande går från att vara underhållning till något mer riskfyllt? En ny svensk-norsk-kanadensisk studie verkar ge oss en viktig ledtråd.

Man tänker ju ofta att det finns en gräns för till exempel alkohol, där man kan konsumera ett visst antal enheter innan det blir problematiskt (det här är dock omtvistat om jag förstår saken rätt). För cigaretter tänker man ju tvärtom att varje bloss egentligen är förknippad med ökad risk för diverse hälsobesvär – det säkra rökandet finns alltså inte. Om det skulle finnas en ”säker” gräns för pengar nedlagt på spel skulle det vara av stort intresse inte bara för oss spelforskare. Det skulle kunna användas i preventivt syfte för att ge folk ett hum om vad som är (o)rimligt att spela för och det skulle kunna användas för ställa krav på spelbolagen om hur deras ansvarsarbete ska se ut. Man kan förstås invända att vi alla har olika ekonomiska förutsättningar att spela och att en gräns beräknad på en befolknings genomsnittliga riskgräns inte är särskilt välanpassad för individen. Men en tydlig, om än på medeltal beräknad, gräns skulle kunna vara en viktig vägledning eftersom de flestas inkomster trots allt håller sig inom en relativt begränsad ram. Techmiljardärer och oljeschejker får väl försöka räkna ut sina egna gränser på annat sätt.

Frågan om gränser för det säkra spelandet är inte ny, se till exempel mitt inägg från 2015 Finns det säkra spelandet?, men något konsensus har knappast funnits. Det är till och med så att olika forskarlag som använder samma data kan komma fram till två olika slutsatser: att det inte finns en gräns för när spelandet blir riskabelt eller att det (lite förenklat) går att identifiera en gräns på, säg, 500 kronor i månaden. Ett problem är också att det i många fall bygger på s.k självrapporterad data, dvs att spelare själva försöker uppskatta hur mycket de har spelat för och det har visat sig att felmarginalen i den typen av beräkningar är relativt stor.

En ny studie med data från nästan 36 000 individer ger nya insikter om eventuella säkra gränser för spelande (Jonsson et al., 2022). Studien bygger på faktiska speldata från kunder hos Norsk Tipping. Förutom att man slipper handskas med människors bristande minne är det en fördel i det här sammanhanget att Norsk Tipping har monopol på de flesta typer av spel i Norge. Det finns förstås en hel del individer som spelar på spelbolag som inte har licens i Norge, men på det stora hela ger det en relativt unik inblick i hur norskt spelande ser ut.

Sammanfattningsvis kommer forskarna fram till att det finns gränser för när spelandet blir mer riskfyllt (se bild), även om spelandet aldrig sker helt utan risk. Det rör sig till exempel om att per månad förlora mer än 54€n, att spela mer än 72-83 minuter eller mer än 8,7 dagar per månad. Vid dessa gränser ökar risken alltså markant, men mellan 5-10% av spelarna upplever någon form av spelproblem även under dessa gränser.

Gränserna som studien anger är något högre än i andra studier med självrapporterad data, vilket alltså kan bero på att uppskattningarna är mer exakta i den här typen av studier med faktiska speldata. Det kan ju förstås också bero på populationen studien utgår från: norrmån (på tal om oljeschejker), men ligger förstås ändå betydligt lägre än vad kanske de flesta spelbolag skulle hoppas på. Resultaten kan också ses som ett argument för at det behövs ett folkhälsoperspektiv på spelproblem: även de som spelar ganska begränsat upplever problem med sitt spelande, inte bara storspelarna.

Referens:

Jonsson, J., Hodgins, D. C., Lyckberg, A., Currie, S., Young, M. M., Pallesen, S., & Carlbring, P. (2022). In search of lower risk gambling levels using behavioral data from a gambling monopolist. Journal of Behavioral Addictions.