Stora delar av spelforskningsvärlden har under sommaren varit indragen i en hetlevrad diskussion om spelforskningens förhållande till spelbolagen, i tidskriften International Journal of Mental Health and Addiction. Det hela började med en kritisk artikel från april i år om den så kallade Reno-modellen, skriven av två forskare verksamma inom sociologi och statskunskap (Hancock & Smith, 2017). I korthet är Reno-modellen (Blaszczynski, Ladouceur & Shaffer, 2004) ett slags ramverk för hur spelbolag, samhällsaktörer och individer bör agera för att minimera spelens skadeverkningar och andelen personer som får spelproblem.
En kritisk granskning av ansvarsfullt spelande
Granskningen, Critiquing the Reno Model I-IV International Influence on Regulators and Governments (2004–2015)— the Distorted Reality of “Responsible Gambling”, är en 24 sidor lång brandfackla till text om hur Reno-modellen i första hand lägger ansvaret hos individen istället för att ställa ordentliga krav på spelbolag och politiker. Det handlar om hur man ger spelare möjligheten att stänga av sig själva eller begränsa sitt spelande, medan man samtidigt klargör de övergripande positiva aspekterna av spel. Reno-modellen togs fram i samarbete med spelbolagens intresseorganisationer och författarna och granskningens författare samanställer också alla de gånger som Reno-modellens författare har fått betalt av diverse spelbolag som talare eller rapportförfattare. Mellan raderna framställs Reno-modellen och deras författare som korrupta forskare som går spelbolagens ärenden.
Reno-modellens författare svarar
Reno-modellens författare Alex Blaszczynski, Howard Shaffer och Robert Ladouceur är inte sena att svara med ett rätt uppskruvat tonläge: “There is insufficient space and time to address each of their misleading statements and criticisms—perhaps best considered as ideological projections.” De fortsätter med att hävda att Hancock och Smith underminerar hela forskningsprocessen och jämför deras granskning med klimatförnekare, vaccinmotståndare och personer som hävdar att månlandningen inte har inträffat för att slutligen (och för andra gången) använda ett Mark Twain-citat för att insinuera hur mycket lögner Hancock och Smith sprider (Shaffer, Blaszczynski & Ladouceur, 2017).
Andra spelforskares reaktioner
Medan Reno-författarna är mycket välkända spelforskare har varken Hancock eller Smith publicerat särskilt mycket inom spel. Men en rad andra spelforskare har skrivit svar till deras granskning, och är betydligt mer positiva än vad Reno-författarna är. Den välkände beroendeforskaren Jim Orford kallar deras artikel ”very welcome” och skriver att ”The concept of responsible gambling is a public relations coup for the gambling industry and its supporters” (Orford, 2017). Max Abbott, som bland annat forskat en hel del i Sverige, är mer resonerande men lyfter fram att Reno-modellen kan vara problematisk i sitt förhållande till spelindustrin (Abbott, 2017). Francis Markham och Martin Young föreslår en helt ny version av Reno-modellen, som lägger betydligt större fokus på industrins ansvar och hur spel kan vara designade för att underminera människors beslutsfattande (Young & Markham, 2017). Även Paul Delfabbro och Daniel L King tycks hålla med granskarna, men efterlyser bland annat en tydligare redogörelse för huruvida Reno-modellen faktiskt påverkar spelbolag och beslutsfattare (Delfabbro & King, 2017).
Sammanfattningsvis verkar Hancock och Smith få rätt stort stöd för sina grundläggande teser, men det är tydligt att det här är en öm punkt för spelforskare. Hur mycket ska vi samarbeta med spelindustrin och riskerar vi att gå deras ärenden när vi fokuserar på behandling av spelberoende istället för prevention?
Referenser
Hancock, L., & Smith, G. (2017). Critiquing the Reno model I-IV international influence on regulators and governments (2004–2015)—the distorted reality of “responsible gambling”. International Journal of Mental Health and Addiction, 1-26.
Blaszczynski, A., Ladouceur, R., & Shaffer, H. J. (2004). A science-based framework for responsible gambling: The Reno model. Journal of Gambling studies, 20(3), 301-317.
Shaffer, H. J., Blaszczynski, A., & Ladouceur, R. (2017). Truth, Alternative Facts, Narrative, and Science: What Is Happening to Responsible Gambling and Gambling Disorder?. International Journal of Mental Health and Addiction, 1-6.
Orford, J. (2017). The Gambling Establishment and the Exercise of Power: a Commentary on Hancock and Smith. International Journal of Mental Health and Addiction, 1-4.
Abbott, M. W. (2017). Beyond Reno: a Critical Commentary on Hancock and Smith. International Journal of Mental Health and Addiction, 1-10.
Delfabbro, P., & King, D. L. (2017). Blame It on Reno: a Commentary on Hancock and Smith. International Journal of Mental Health and Addiction, 1-6.
Young, M., & Markham, F. (2017). Rehabilitating Reno: a Commentary on Hancock and Smith. International Journal of Mental Health and Addiction, 1-6.
Hej Anders!
Tack för din väl avvägda neutrala sammanfattning. Det är en stor fråga som skall hanteras med respekt. Jag också välkomnar de nya frågeställningarna som har skapats av diskussionerna. Det har diskuterats under många år forskarvärldens allians med spelbranschen något som kan förstärkas av spelbranschens värdskap i de flesta relevanta seminarier och andra stora spelforsknings evenemangs. I Sverige har den statliga spelmonopolet större budget för utdelning till forskarna än själva staten och utbildningsväsendet. Jag personligen slutade att delta i många seminarier och olika stora arrangemang just utifrån den känslan om att man blir matad med manipulerade data. Spelansvarsverktyget är en produkt som pratas flitigast om men saknar stöd hos forskningen och man har inte kunnat visa att det har haft effekt. Jag kan inte påstå att forskningen är riggad eller manipulerad men jag kan lätt påstå att känslan att risken är stor har alltid varit där.
Det finns nu en risk att jag tolkar dig fel men jag kommenterar det sista stycket i din inlägg. Jag vet inte om jag har förstått hur du tänker när du jämför behandlingen som att springa deras ärenden eller samarbeta med spelbranschen. Sjukvården har behandlat alkoholskador och drogrelaterade sjukdomar i decennier utan att anklagas för att gå deras ärenden. Spelberoende är inte endast en skada som bör omfattas av privata försäkringar. Genom att behålla det stigma som omger spelberoendet skrämmer vi folk att se verkligheten och att söka hjälp för deras spelberoende.
Hej! Nej, jag tror att vi behöver både preventionsforskning och forskning på hur vi behandlar problemen när de väl har uppstått. Det finns ju inget motsatsförhållande där, men jag tror tyvärr att det är betydligt lättare att få pengar till att forska om behandling än att forska om hur lagar och regler borde förändras för att minska förekomsten av spelproblem.
Förhållandet till spelbolagen är ju knepigt; vi vill väldigt gärna ha data från dem, men få vill väl göra sig beroende av dem.
Jag vill också tacka för en bra sammanfattning och passa på att kommentera.
Sverige nämns i Hancock & Smiths artikel som ett exempel på hur Reno-modellen använts av stat och spelbolag för att slippa vidta effektiva åtgärder. Norge nämns samtidigt som ett föregångsland. De grundar sig här på en föreläsning av Alexius i Stockholm 2011, (sannolikt för att boken hon skrev var på svenska och att det mig veterligt inte publicerats någon artikel på materialet). Även om jag tycker att Norge är världsbäst just nu på spelansvar så är beskrivningen av Sverige märklig för mig. Kanske för att jag varit en del av det (och därmed riskerar att brista i opartiskhet och perspektiv), men också för att det är mycket de missar.
Sten Rönnberg startade Riksförbundet spelberoende i slutet av 80-talet. För Sten och de runt i kring honom var det viktigt att spelberoende erkändes som fenomen och att det skulle gå att få behandling. Det var inledningen till den långa politiska kamp som nästan 30 år senare har gett resultat i och med att rätt för behandling om du har spelproblem kommer att skrivas in i Socialtjänstlagen.
Ett resultat av prevalensundersökningen 1997-1998 var att politiker, spelbolag, stat mfl kom att acceptera att det finns ett relativt stort antal personer som har problem med sitt spelande. Dock kom resultaten och slutsatserna ha ganska liten inverkan på spelpolitiken. Vi fick nya spelformer varav en del kom att kringgärdas med relativt omfattande spelansvarsåtgärder (framförallt poker men även Casino Cosmopol) medan spelansvarsåtgärderna runt Vegas främst var inriktade på ålderskontroll samt andra mindre effektiva åtgärder.
En av ”punkterna” i Reno-modellen är fritt översatt att nöjesspelarna inte ska störas av de förebyggande åtgärderna. Förutom att det är en implicerar en märklig syn på vilka som kan utveckla spelproblem och inte så tar den punkten ställning för spelbolagen som jag ser det. Empirin bakom punkten är minst sagt oklar. I Sverige har det stora statliga spelbolaget i vissa avseenden tydligt gått emot Reno-modellenpå den här punkten. Idag är en mycket stor andel av spelandet på Svenska Spel är idag registrerat, även på Vegas (även om det tog tid att få till). Det är också obligatoriskt för kunderna att sätta en insättningsbudget. Det skulle kunna förstås som en individualisering av problemet att erbjuda verktyg, samtidigt som det går att se som en del i att förebygga spelproblem, men inte den enda.
Det har funnits en del forskning runt hur spelansvar fungerar i de svenska förhållandena, även om mycket mer hade kunnat göras. Vi har nätpokerutredningen, Ramböll-rapporten runt spelansvaret på Svenska Spel samt runt hur Playscan och självtest fungerar. Min tolkning av resultaten är att de har en viss effekt och att det kan bli mycket bättre, framförallt genom att fler (eller helst alla) använder sig av de verktyg som finns på en regelbunden basis. Men de verkligt stora effekterna för att förebygga spelproblem ser jag (liksom Hancock & Smith och flera som kommenterar dem) ligger i reglering och spelpolitik.
Sedan ett par år tillbaka är jag inblandad i ett mycket spännande projekt på Norsk Tipping. Tanja Sveen presenterade projektet på SNSUS i slutet av maj. Kortfattat så genomför vi en studie där vi jämför telefonsamtal eller brev med eller utan uppföljning med en kontrollgrupp. Urvalet är cirka 2 700 av de spelare som förlorat mest det senaste det. På ett Mi-insprirerat sätt erbjuder NT information och även information om spelansvarsåtgärder. Den pilot och post-pilot vi kört har gett lovande resultat. Att motsvarande projekt inte ännu kommit till skott i Sverig, trots att planerna funnits länge, beror inte på Reno-modellen. Så här långt har det varit datainspektionen som ansett att Svenska Spels användarvillkor möjliggjort ett liknande projekt. Med tanke på Datainspektionens kommentarer på Spelutredningen skulle det kunna tolkas det som att det inte är integritetskränkande att sälja på folk spel (och i förlängningen skapa spelproblem), vilket det däremot är att försöka förebygga spelproblem. Men det kanske är som Fan läser Bibeln. Kanske det bara är en uppmaning att se till att skapa robusta användarvillkor och kundavtal.
Avslutningsvis (ursäkta att det blev långt) så lyssnade jag på ett par av upphovsmännen till Reno-modellen på EASG-konferensen i Lissabon. De betonade gång på gång att det var viktigt att spelindustrin skulle samarbeta med neutrala forskare. Till slut kunde jag inte hålla mig, utan ställde frågan om hur man visste om en forskare är neutral eller inte. Svaret jag fick var ”fråga oss, vi vet”. Ibland är fakta och empiri överflödigt…
Den skarpögda ser att jag missat ett ”inte” angående Svenska Spels användarvillkor. Datainspektionen har alltså ansett att som användarevillkoren är utformade i nuläget INTE möjliggör ett liknande projekt.
Intressant att höra Jakob! Ja, det är ju svårt att hävda att ingenting har hänt i Sverige, om man jämför med hur det var på till exempel 80- och 90-talet. Samtidigt har ju förstås antalet spelformer och spelens tillgänglighet ökat i ännu högre grad.
Vet inte om du har läst Young och Markham, men dom föreslår en helt ny version av Reno, vilket känns angeläget.
Jo, det är definitivt dags för en ny version av Reno och jag tycker att det fanns mycket bra i Young & Markams förslag.