Alla inlägg av Jonas Rafi

Möte för spelforskare, dag 2

Uncategorized

Här kommer en kort sammanfattning av dag 2 av mötet för spelforskare i Sverige 2018.

Dag två inleddes med Susanna Alexius, docent i företagsekonomi och verksam vid Stockholms Centrum för Forskning om Offentlig Sektor. Susanna presenterade sin forskning kring bl.a. ansvarsförskjutning och marknadsbaserad särkoppling. Ett särskilt viktigt forskningsområde när det gäller spel om pengar. Susanna nämner ansvarsordning som ett kraftfullt maktverktyg och vikten av att uppmärksamma det och relaterade fenomen. Vad är ansvarsfördelning? Beroende på hur ett problem definieras skiljer sig det vem som blir ansvarig. Är problemet att individer inte kan spela lagom? Då tolkas det som individens fel. Är problemet istället att spelen är för beroendeframkallande tolkas det som spelföretagens fel. I sin forskning undersöker Susanna hur organisationer med motsägelsefulla mål (exempelvis tjäna pengar men samtidigt göra det ansvarsfullt) hanterar det dessa motstridigheter. Andra fenomen som undersöks är ansvarsförskjutning (när organisationer signalerar att något är viktigt, men samtidigt avsäger sig ansvaret för det) och frikoppling (ett sätt för komplexa strukturer att signalera att många saker är viktiga, men att man måste fokusera på kärnverksamheten).

Nästa presentation ges av Philip Lindner, leg. psykolog och post-doktor på psykologiska institutionen på Stockholms universitet. Philip berättar om ett nystartat projekt för att studera inlärnings- och utsläckningsmekanismer vid patologiskt spelande med hjälp av naturalistiska experimentella studier. Syftet är att utröna vad som egentligen är den förstärkande mekanismen, eftersom det inte är helt självklart exakt vad som är betingat stimulus vid patologiskt spelande. Undersökningen kommer att göras genom s.k. Pavlovian-to-Instrument-Transfer, vilket är en kombination av operant inlärning och klassisk betingning. Förhoppningen är att inspirera till en ny typ av spelansvarsåtgärder som blir en mer välutnyttjad resurs än dagens spelansvarsåtgärder.

Jenny Cisneros Örnberg, fil.dr. i statsvetenskap och ställföreträdande prefekt för institutionen för folkhälsovetenskap, berättar om ett pågående projekt om att undersöka  diskussionen kring ansvarsfullt spelande och konsumentskydd, samt kopplingen till den svenska omregleringen av spelmarknaden. I undersökningen ska hon studera hur spelbolag ser på och använder spelansvarsverktyg. Fyra statliga och 14 privata spelbolag har tillfrågats att delta. Samtliga de statliga men hälften av de privata har responderat att de vill delta.

Därefter fick vi ett inspel av Julius von Wright, chefredaktör på tidskriften Alkohol & Narkotika. Julius berättar om sitt arbete med tidskriften och uppmanar oss att höra av oss om vi vill sprida tankar och resonemang kring vår forskning. Han tipsar också oss också att läsa följande text på sidan skrivpopularvetenskapligt.se, där två chefredaktörer berättar om populärvetenskapligt skrivande.

Dagens talare nummer 5 är Nikita Tjernström, doktorand vid Uppsala universitet. Nikita bjuder på grundforskning kring spel, närmare bestämt experimentella studier för spelstrategier utförda på råttor som får utföra råttversionen av Iowa Gambling Task. Syftet är bl.a. att identifiera beteendeprofiler, exempelvis motoriskt impulsiva eller risktagande. Genom fMRI och biologiska undersökningar kan de dessutom undersöka eventuella skillnader i hjärnan och signalsubstanser mellan grupper. Förhoppningen är att resultaten av studierna ska kunna leda till mer personaliserad vård (fritt översatt från personalised medicine).

Slutligen får vi en presentation av Johan Svensson, dagens sista talare. Johan är forskare på Institutionen för Folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet, och pratar idag om marknadsföring av spel via sociala medier. Syftet med Johans nuvarande projekt är att undersöka vad svenska och internationella spelbolag presenterar på sina sociala mediekanaler. Bakgrunden till projektet är en liknande undersökning i samband med att Finland skärpte reglerna för marknadsföring av alkohol via sociala medier. Exempel är användandet av s.k. ”influencers” på Instagram.

Dagen avslutades med att forskarmötets medarrangör, Ekaterina Ivanova, modererade en diskussion kring hur vi vill att spelforskningen ska se ut i framtiden, närmare bestämt år 2030. Idéerna var många, och engagemanget bland deltagarna var oväntat stort för att vara sista passet på sista konferensdagen. Visionerna och förhoppningar (och farhågorna!) var för många för att nämnas allihop, men ett urval personliga favoriter är: systematisk uppföljning av de som fått vård spelberoende, uppstart av ett nationellt kompetenscentrum för spel, mer forskning kring policys, samhällsansvar och personalised medicine, behandling av samsjuklighet, annorlunda system kring hur spelforskningspengar ska öronmärkas och fördelas, mer data från spelföretag till forskare, och sist men inte minst – fortsatta nätverksmöten som detta!

Möte för spelforskare, dag 1

Spel om pengar

Idag var första dagen på ett nätverksmöte för spelforskare i Sverige som jag och Ekaterina Ivanova ordnar tillsammans. Nästan 30 spelforskare deltar, varav drygt hälften presenterar någon del av sin forskning. Extra roligt är att två av talarna, Janni Selin och Ståle Pallesen, är hitresta från Finland respektive Norge.

Dagen inleddes med en presentation av Jani Selin, senior forskare på Institutet för Hälsa och Välfärd i Helsingfors. Ekaterina Ivanova har nämnt Jani i ett tidigare blogginlägg. Idag pratade Jani om olika metoder för att analysera spelpolicy och spelpolitik inom ett land och för att jämföra länder sinsemellan. Vidare diskuterade Jani hur vissa spelbolag försöker ”avpolitisera” spelpolitik. Som exempel nämns hur finska statliga spelbolaget Veikkaus kommenterar det faktum att de har placerat ut flest spelautomater i områden med hög arbetslöshet, låg utbildning och låg inkomst med att säga att det inte är deras avsikt och därför inte har något ansvar för den ojämna spridningen. Ett viktigt take-home message är det är viktigt att studera spelpolicy och att hela diskursen kring framförallt spelansvarsåtgärder är politisk, dvs att olika grupper försöka påverka spelpolitiken genom att styra hur vi pratar om spel.  Ett exempel är fokuseringen på ”spelaransvar” istället för prevention.

Därefter presenterar Olof Molander, leg. Psykolog och doktorand på Centrum för Psykiatriforskning, framtagandet av ett nytt bedömningsinstrument som tas fram för problemspelande. Instrument ska kunna användas i klinisk verksamhet och vara kompatibelt med kriterierna för harsardspelsyndrom i DSM 5 och vara kompatibelt med DSM 5. Instrumentet och vilka fråge-items det ska innehålla granskas av experter inom området med den så-kallade delfi-metoden.

Vår andre internationella gäst, professor Ståle Pallesen från universitet i Bergen, presenterar sin forskningsgrupp och deras tidigare och pågående projekt. Tidigare projekt rör bland annat longitudinell studie för att hitta faktorer relevanta för överdrivet spelande, studera hur antalet spelautomater & effekten av near wins, är relaterat till tillgången till alkohol, samt exepermientella studier kring effekten av alkohol och ”negativa wins” (vinster som är lägre än insatsen). Ett projekt som ska startas upp är är en stor registerstudie där flera register ska kombineras, bl.a. norsk tipping och olika statliga register kring sociodemografiska faktorer. Sist berättar Ståle om Norwegian Competence Center for Gambling and Gaming Research som håller på att startas upp. Centret ska bl.a. genomföra forskning, spridning av forskning, välja vad framtida forskning bör fokusera på, ge råd till intressenter, och bygga och stärka forskningsnätverk.

Direkt därpå bjuder Ståle Pallesen på en till presentation. Denna gång får vi en otroligt bra genomgång av norsk spelpolitik, uppdelat i tre faser: introducering, liberalisering och reglering. Från introduceringen av lagligt spel i Norge 1913 följer sedan hästar 1927, röda korsets spelautomater på 30-talet, norsk tipping 1948, och bingohallar 1960). Liberalisering av pengaspel började med introduktionen av lotto och skraplotter 1980 och borttagandet av ett övre vinsttak, samt möjligheten att placera hästspel utanför hästbanan 1982. Från kunde 1995 alla företag placera ut spelautomater, dessa var väldigt ”aggressiva” med hög förstärkning i form av ljud, ljus, hög spelhastighet.

Regleringsfasen av pengaspel startade ca 1997 då inga fler fick spelautomater fick placeras ut. Norge hade då den 3:e högsta antalet spelautomater per capita i världen. 2000 fick Norsk Tipping och Rikstoto tillfälligt tillstånd att bedriva internetspel, vilket blev permanent 2005. Norsk Tipping fick då exklusiva rättigheter att ha spelautomater. 2005 kom den första nationella handlingsplanen (mäta prevalens, utvärdera behandling, prevention). Sedlar i spelautomater förbjöds 2006. Natt-öppna spelautomater förbjöds 2007. Obligatorisk registrering och 18-årsgräns för alla spel infördes. Förbud av transaktion av pengar till spelbolag utan tillstånd införs. Norsk Tipping introducerar kasinospel på internet 2014. 2016 införde Norsk Tipping en obligatorisk maxgräns på 20 000 NOK för förlust per månad. Efter senaste valet ville Fremskrittspartiet liberalisera spel i Norge. En rapport 2017 föreslog istället att fortsätta med monopol, och så blev det också efter ett parlamentsbeslut. 2018: diskussion av IP-blockering för utländska spelbolag, samt diskussion huruvida Rikstoto ska introducera registrering och förlustgränser.

Därefter presenterar Ekaterina Ivanova resultaten från två ännu ej publicerade studier. Studie 1 handlar om effekten av insättningsgränser. Nya spelare uppmuntrades att sätta en insättningsgräns, antingen vid registrering, innan första spelet, efter första spelet, eller inte alls. Störst chans att sätta en gräns hade de som uppmuntrades att sätta en gräns vid registreringen. Gränsen var inte permanent, utan gick att ta bort. De som valde att ta bort gränsen var också de som spelat för mest pengar, särskilt de som inte blev uppmuntrade till att sätta en gräns och de som uppmuntrades till det först efter att de börjat spela.

Studie 2 handlar om inställningen till spelansvarsåtgärder (sk Responsible Gambling Tools; RG-Tools). En vanligt förekommande idé är att RG-tools kan störa icke-problemspelare så att de byter till en annan spelplattform, men det saknas forskning som visar att detta stämmer. I denna studie har spelare fått svara på en enkät kring sina erfarenheter av RG-tools samt fylla i ett formulär som mäter spelproblem. Inga signifikanta skillnader i upplevelsen hittades mellan problemspelare och icke-problemspelare. Detta innebär att spelbolag inte har något fog för att sprida idén om att RG-tools skrämmer bort icke-problemspelare.

Dagens sista talare var Anders Håkansson, specialistläkare och professor, verksam i Lund. Berättar om spelberoendemottagningen på beroendecentrum i Malmö och hur den fungerar. Av de som kommer dit är ca 80% män. Medianåldern 31 år, men åldersspannet är brett. De flesta som kommer dit har sökt sig dit själv, medan ca 14% remitterade via psykiatrin och 7% från primärvården. Vad spelar då de som kommer dit? Att enbart spela landbaserat (dvs offline-spelande) ses som ett undantag. Det som dominerar är snabba onlinespel. Könsskillnader då? Nätkasinon verkar vanligare hos kvinnor, medan sportsbetting vanligare hos män. Samsjukligheten hos de med spelproblem är hög. 58% har en annan psykiatrisk samsjuklighet, och icke-substansrelaterad samsjuklighet är vanligt. Nästan 30% har någon form av ångestdiagnos.

Imorgon fortsätter forskarnätverket sitt möte med sex nya presentationer!

Risk- och skyddsfaktorer för att få spelproblem

Spel om pengar, , ,

En vanligt förekommande fråga i diskussioner om spel och spelberoende är: varför blir vissa spelberoende? Svaret är att det troligtvis rör sig om en nästan oöverskådlig kombination av psykologiska, sociala och biologiska faktorer som tillsammans ökar risken för att spelandet blir problematiskt. Ingen av dessa faktorer kan alltså ensamt förklara förloppet, men de kan vara förknippade med en högre eller lägre risk för att få spelproblem. Därför brukar de kallas för risk- och skyddsfaktorer. Ett sätt att hitta risk- och skyddsfaktorer är att jämföra individer med spelproblem med befolkningen som helhet, och leta efter drag som skiljer sig åt mellan grupperna. Kända riskfaktorer för problemspelande är att ha låg kunskap om slump, nedsatt psykisk hälsa, samt att vara självmordsbenägen.

”En faktor stack ut som mer riskfylld (måttlig association) än de andra…”

Men här kommer kruxet: problemet med att undersöka risk- och skyddsfaktorer bland personer som redan har utvecklat ett problematiskt spelande är att det då är lätt att råka blanda ihop sannolikheten att ha spelberoende med sannolikheten att utveckla ett spelberoende. Exempelvis så skulle ”nedsatt psykisk hälsa” antingen kunna vara en riskfaktor för att utveckla ett spelberoende (om spel används för att dämpa dåligt mående), men det skulle också kunna vara så att ens psykiska hälsa kan bli nedsatt eftersom man har spelproblem. Båda varianterna benämns som risk- och skyddsfaktorer, men i det ena fallet är det risk/skydd för att utveckla problematiskt spelande (vilka kan användas för att exempelvis rikta insatser), och i det andra fallet är det risken att tillhöra gruppen ”personer med problematiskt spelande”.

Ett australiensiskt forskarteam, Dowling et al. (2017), ville veta vilka risk- och skyddsfaktorer som kan observeras innan spelproblemen, och gick därför igenom alla studier mellan 1990–2015 där deltagarnas spelvanor samt risk- eller skyddsfaktorer över tid undersökts.  Här nedanför har jag listat samtliga faktorer (fritt översatt). För enkelhetens skull har jag kategoriserat faktorerna baserat på hur effektstorlekarna vanligtvis tolkas, istället för att ange siffrorna. Faktorerna hamnar då i en av tre kategorier*:

Liten association till framtida spelproblem: Grad av alkoholbruk, bruk av illegala droger, depressiva symptom, tidig speldebut, impulsivt beteendemönster, att vara man, negativ affekt, antal olika spelaktiviteter, vänner med antisociala tendenser, låga skolresultat, sexuella risktaganden, rökning, erfarenhet av våld.

Ingen association till framtida spelproblem: antisociala beteenden, grad av föräldratillsyn, upplevelsesökande, socio-ekonomisk status.

Tillräckligt underlag saknas: självbehärskning, aggression, ångestsymtom, uppmärksamhetsproblem, att ha vunnit storvinst, nedsatt psykisk hälsa, att vara religiös, att ha sociala problem, självmordsbenägenhet.

En faktor stack ut som mer riskfylld (måttlig association) än de andra: nuvarande spelproblem. Den främsta riskfaktorn för att ha spelproblem i framtiden, är alltså att redan ha spelproblem.

Något jag tyckte var särskilt intressant var att forskarna fann att både anti-sociala beteenden och socio-ekonomisk status saknade association till senare spelproblem. Å andra sidan är de flesta av forskarnas fynd små, och variationen mellan faktorernas respektive effektstorlekar är stor, så det är långt ifrån kristallklara samband.

Bland de faktorer där forskarna fann en association (om än liten) så ser det ut att stämma väl överens med Folkhälsomyndighetens fördjupningsstudie som presenterades 2013. Där konstateras det, i ett avsnitt om risk- och skyddsfaktorer över tid, att: “[…] tidigare problem med spelande, alkohol och droger innebar en högre risk för problemspelande. Att vara kvinna minskade risken. […]”. Detta styrker fynden något, eftersom att de har hittats oberoende av varandra (Swelogs var inte med i översikten av Dowling et al.).

Nyfiken på artikeln eller undrar du vad faktorerna egentligen betyder? Artikeln är öppen och tillgänglig för alla här: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0272735815301963

Referenser

Dowling, S. Merkouris, C. Greeenwood, E. Oldenhof, J. Toumbourou, and G. Youssef, “Risk and protective factors for youth problem gambling: A systematic review and meta-analysis of longitudinal studies,” Clin. Psychol. Rev., vol. 51, pp. 109–124, 2017.

Statens Folkhälsoinstitut, “Risk- och skyddsfaktorer för problemspelande. Resultat från Swelogs fördjupningsstudie,” 2013.

Noter

* Jag har utgått ifrån de kriterier som artikelförfattarna anger: liten effekt: r>= 0.1, måttlig effekt: r>= 0.3. Vid de tillfällen siffrorna har skiljt sig åt från kategoriseringarna har jag utgått ifrån siffrorna.