En teori som titt som tätt dyker upp bland forskningsartiklar om spelberoende är metakognitiv terapi. Det är en terapiform som delvis är sprungen ur kognitiv beteendeterapi (KBT) och som brukar beskrivas som en del av tredje vågens KBT tillsammans med Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och Dialektisk beteendeterapi (DBT).
Metakognitiv teori
Teorin bakom metakognitiv terapi bygger på antaganden om hur vi tänker kring våra egna tankar, alltså metakognition. I princip kan man säga att teorin kring metakognition utgår från att våra tankar och känslor inte är några sanningar utan istället en subjektiv upplevelse hos en själv. Det innebär också att vi som individer har olika väl utvecklad förmåga att bland annat reflektera kring vårt egna tänkande och att kunna ta andra och nya perspektiv. En central idé är att oflexibel och maladaptiv metakognition kan leda till psykisk ohälsa. Det kan till exempel vara att man försöker grubbla sig till en lösning på ett problem eller att lösningen på ett problem kan vara att försöka undvika att tänka på det eller att kontrollera vissa typer av tankar. Ofta nämns följande teman:
- Negativa tankar om kontrollförlust: ”Jag kan inte låta bli att grubbla”, ”Jag kan inte sluta spela”.
- Negativa tankar om fara: ”Om jag tänker att jag ska tappa nycklarna kommer det att hända”.
- Positiva tankar om kontroll: ”Om jag bara förstår varför det har blivit så här kommer problemen att lösas”, ”Jag ser till att inte tänka på det”.
Metakognition och spel
I några studier har man undersökt metakognitionens roll i utvecklandet av spelberoende. En studie av Brevers et a. (2012) undersökte hur beslutsfattandet såg ut hos personer med spelberoende, jämfört med en kontrollgrupp. Forskarna använde ett test som heter Iowa Gambling Test, som är ett kortspel som i princip går ut på att undersöka hur väl man anpassar sitt beslutsfattande efter hur det har gått i tidigare omgångar. Personer med spelberoende visade sig vara betydligt sämre än kontrollgruppen på att anpassa sitt beslutsfattande (vilket i och för sig är känt sedan tidigare), men de visade sig också kraftigt överskatta sina beslut i efterhand jämfört med kontrollgruppen. Samma forskargrupp undersökte även hur väl personer med spelberoende lyckades på en liknande uppgift då deltagarna istället skulle försöka lära sig hur ett påhittat språk fungerade grammatiskt. Spelarna visade sig vara betydligt sämre även på den uppgiften och var också betydligt sämre på att uppskatta hur väl de hade genomfört uppgiften jämfört med kontrollgruppen, även när man kontrollerade för sådant som intelligens och psykisk ohälsa. Sammantaget tolkade författarna det som att de metakognitiva förmågorna hos personerna med spelproblem var nedsatta.
I en liten studie av Spada et al. (2014) undersöktes tio personer med ”metakognitiv profilering” som är en slags semi-strukturerad intervju för att identifiera metakognition kring spelande. Flera av deltagarna svarade att spelandet var ett sätt att slippa negativa känslor som oro och stress (vilket alltså är ett exempel på en maladaptiv problemslösningsstrategi) och att de inte kunde kontrollera sitt spelande.
Avslutningsvis har två studier undersökt hur annan psykisk ohälsa, spelberoende och metakognition hänger ihop. Lindberg et al. (2010) fann att både psykisk ohälsa och metakognition predicerade spelberoende. Men de metakognitiva konstrukten ”negativ uppfattning om tankar som rör fara och kontrollförlust” samt ”uppfattning att tankar behöver kontrolleras” predicerade spelproblem oberoende av hur mycket ångest och depression deltagarna hade. En liknande studie av Jauregui et al. (2015) kom fram till att ovan nämnda konstrukt helt medierade relationen mellan spelarnas spelproblem och deras psykiska ohälsa. Det var dock en så kallad tvärsnittssudie där deltagarna bara undersöktes vid ett enda tillfälle, vilket gör att det inte går att dra några slutsatser om kausalitet.
Kommentar
Det är lätt att förstå varför metakognition har intresserat spelforskare. Så kallade ”tankefällor” ses ofta som en särskilt försvårande omständighet vid spelberoende. Den typen av tankar handlar bland annat om vidskeplighet och att man på olika sätt tror att man har större kontroll över spelets utfall än man faktiskt har. Det faller sig naturligt att det är intressant att undersöka utifrån ett den metakognitiva teorin. I förlängningen skulle förstås metakognitiv terapi kunna vara ett möjligt behandlingsalternativ, där fokus skulle kunna vara att skapa ett fungerande förhållningssätt till alla tankar kring spel. De ovannämnda studierna räcker dock inte så långt för att förklara hur spelberoende uppkommer utan kan bara påvisa ganska svaga samband mellan metakognitiva konstrukt och spelberoende. Oftast framstår det i studierna som att det finns ganska många andra konstrukt och teorier som skulle kunna användas för att förklara ungefär samma sak. Men med fler och bättre studier skulle metakognition kunna bli ett riktigt intressant område inom spelforskningen.
Referenser
Brevers, D., Cleeremans, A., Bechara, A., Greisen, M., Kornreich, C., Verbanck, P., & Noël, X. (2014). Impaired metacognitive capacities in individuals with problem gambling. Journal of gambling studies, 30(1), 141-152.
Brevers, D., Cleeremans, A., Bechara, A., Greisen, M., Kornreich, C., Verbanck, P., & Noël, X. (2013). Impaired self-awareness in pathological gamblers. Journal of Gambling Studies, 29(1), 119-129.
Lindberg, A., Fernie, B. A., & Spada, M. M. (2011). Metacognitions in problem gambling. Journal of Gambling studies, 27(1), 73-81.
Spada, M. M., Giustina, L., Rolandi, S., Fernie, B. A., & Caselli, G. (2015). Profiling metacognition in gambling disorder. Behavioural and cognitive psychotherapy, 43(05), 614-622.