Den första gamblingpolicykonferensen hålls nu i Helsingfors och den första dagen har varit fantastiskt givande (kan bara prata för mig själv men har en känsla att andra också är nöjda). Som psykolog är man skolad att tänka på individnivå och det är riktigt lyxigt att bli guidad igenom det breda samhällsperspektivet av dem som kan ämnet.
Gerda Reith från University of Glasgow inledde dagen med att berätta om gamblingindustrins senaste utvecklingsstrategier, såsom närvaron i mobiltelefonen, att engagera och leda kunden snarare än bara skapa innehåll i en app samt att infiltrera sociala nätverk för att skapa en form av ”organic” marketing. Det senaste kan spela en viktig roll i normalisering av gambling. Enligt Gerda verkar lagstiftarna varken hänga med eller förstå allvaret i situationen, och detta budskap låter bekant sedan tidigare.
Matilda Hellman från Helsingfors universitet har pratat om spelreklam. Till exempel är det vanligt att reklamen handlar om en eller flera människors dröm, det ska uppfattas som något fint, äkta och rent – själva spelaktiviteten berörs alltså inte i reklamen. Två relativt nya utmaningar nämns: spelreklamens ”allnärvaro” samt att olika branscher tenderar att smälta samman, som det kan vara fallet med idrott och betting.
Antropologen Rebecca Cassidy från University of London har grottat in sig frågan om industrifinansierad forskning. Hon nämner så kallad tandlös forskning som må vara välgjord men som aldrig handlar om något som ens potentiellt kan skada ”givaren”, bidragsberoende samt hur unga forskare kan utnyttjas. Tillsammans med andra har Rebecca genomfört intervjuer med många olika intressenter och rapporten Fair Game: Producing Gambling Research står nu på min att läsa lista (gratis att ladda ner! Finns även en launch film under länken, missa inte!).
En grupp forskare från Helsingfors universitet har ifrågasatt många ”sanningar” om spelindustrins positiva sidor. Skapande av arbetstillfällen kan undermineras av det faktum att jobben är osäkra och skapar arbetsrelaterad stress. Arbetet kanske sker på obekväma tider och samhället kan behöva gå in med barnomsorg som är öppen dygnet runt vilket är kostsamt. Pengar som gamblingindustrin tjänar – typiskt på att socialt och ekonomiskt utsatta människor spelar – går till ändamål som mest gagnar medelklassen, t ex kultursektorn. Det händer även att när en verksamhet får ”spelpengar” balanseras det ut av att någon annan finansiering upphör – det blir alltså ingen extratillförsel av medel, men det skapas spelindustriberoende.
Jag väntar även med spänning på boken ”Gambling, Science and Public Policy” som väntas komma ut 2018. Författarna har gjort ett otroligt jobb med att granska och sammanfatta det som finns skrivet och beforskat om spelpolicy samt speldeltagande och spelproblem. Boken lär bjuda på en mängd nyanserade resonemang och ett budskap från författarna är tydligt – forskning som går ut på att man kontinuerligt monitorerar samhällsprocesser (det fantastiska ordet ”surveillance”) är ett måste.
Ambitionen är att fortsättning följer.
P.S. Jag är alltså i Finland nu och skriver detta inlägg, och varannan låt på Youtube inleds med reklam från Finlands statliga speloperatör Veikkaus.
Foto: Dion Hinchcliffe
Hej Ekatrina!
Det var en välkommen rapport. Det verkar att alla de kritiska röster som höjdes i dolda börja komma fram. Vi har haft också mindre diskussioner om hur spelindustrin påverkar forskningen och hur mycket kan man lita på de resultat som redovisas i de beställda rapporterna. Vi i Sverige har samma problem med finansieringen av oberoende forskning om spel.
Tack!
Hej Katja och tack för en trevlig rapport.
Jag tror att det är viktigt att vara medveten om avsändare och hur forskningen finansieras. Spel och spelmarknaden handlar mycket om Pengar & Politik. Samtidigt bör varje studie bedömas på sina egna meriter. De senaste två åren har jag varit inblandad i ett projekt på Norsk Tipping, ”Proaktiva samtal”. Där kontaktas de kunder som har förlorat mest pengar under det senaste året (kunder som på många andra spelbolag sannolikt är s k VIP-kunder). På ett MI-inspirerat sätt frågas kunderna om de vet hur det har gått för de det senaste året (och får återkoppling på det). Och de får information om hur de kan förändra sina spelvanor. Det här är ett exempel på ett projekt initierat från spelindustrin. Jag kan konstatera att liknande projekt förutsätter spelbolagets goda vilja eller att tillståndsgivare/regulering kräver det. Vidare att det här projektet helt säkert kommer att kosta Norsk Tipping pengar i form av minskade intäkter.
Det ska bli spännande att se hur resultaten av den här forskningen kommer att tas emot. Inspirerad av det Katja och Saber skrivit tänker jag att det kan vara en poäng att presentera kostnaden för projektet i form av minskade intäkter.
Hej Jakob! Ditt förslag om att redovisa minskade intäkter är intressant och relevant. Jag tycker som du att alla projekt bör bedömas för sig och debatten handlar inte om att alla som får medel genom spelbolag springer deras ärende. Det finns däremot, tror jag, en långsiktig effekt i form av anpassning och självcensur hos en grupp av forskarna.
Vi vet att en större del av intäkterna kommer från storspelare och alla bolag har börjat tänka på kundvård och goodwill. Att kunna hjälpa storspelarna att inte gå över deras absoluta gränser borde vara väldigt lönsam i ett längre tidsperspektiv. Det är även ett konkurrensverktyg att använda vissa preventiva verktyg i deras spelmoduler. Samtidigt är det mycket positivt att arbeta preventivt och förebyggande. Det är en dilemma!
Fantastiskt med input, Jakob och Saber, stort tack! Jakob, det är mycket intressant att höra om ”Proaktiva samtal”. Jag har inte så mycket att säga själv om evidensen bakom Rebecca Cassidys påståenden om ”tandlös forskning”, har inte grottat mig in i hennes referenser än. Men jag tänker mig att det är olika saker att säga att industrifinansierad forskning tenderar att vara tandlös jämfört med att säga att det inte finns exempel på bra industrifinansierad forskning. Jag hoppas verkligen att, precis som du säger, varje projekt kommer bedömas för sina egna meriter. Samtidigt kan det vara så att industrifinansiering generellt tillför ett omfattande systemfel, och då kan vi behöva säga hej då till goda forskningsprojekt för att uppnå ett ännu bättre syfte. Det är ett möjligt scenario, jag vet verkligen inte vad som är bäst. Det faktum att det just är Norsk Tipping som du nämner i ditt exempel – som är spelvärldens stora undantag med sin månatliga insättningsgräns på 20 000 NOK – gör det ännu svårare att generalisera till andra samarbeten.